Andas i en mening

Och alla ni som tidigare lagt telefonen vid barnet i barnvagnen, kan nu lugnt andas ut och fästa den på vagnens handtag, utan risk för att barnet får elektromagnetisk strålning.

Efter några minuter började mannen andas igen.

Äntligen kan flickan andas ut och förhoppningsvis gå vidare med sitt liv, säger advokat Ann-Marie Bonde, flickans juridiska ombud.

Han behövde komma bort, andas ut lite, efter de krävande inspelningarna av det som skulle bli hans stora publika genombrott: SVT-serien " Torka aldrig tårar utan handskar ".

Även om det finns flera olösta problem kvar så verkar det dock som om paret Larsen-Juul lyckats ta ut fredsprocessen från respiratorn och fått den att andas för egen hand.

Hon andas, och i den stunden mår hon bra.

3 För upp benet igen och andas ut.

Anfåddheten som blir följden har jämförts med att ständigt andas ur ett sugrör.

På Pekings gator skyddar sig människor med andningsmask för att slippa andas in avgaserna som släpps ut, efter en dag i centrala Peking kittlar det obehagligt bak i halsen.

På varje skola trängs de intet ont anande eleverna: talar med varandra, andas på varandra, tar i samma handtag, flåsar i samma gymnastiksal och till slut hostar och nyser de på varandra.

–?Tänk dig att du har en klädnypa för näsan och försöker andas genom två sugrör.

Man behöver inte tänka, andas och leva fotboll hela tiden.

Just när publiken andas ut stiger spänningen igen.

Ingen satsning har gått hem, och resan ända till Malaysia andas lätt desperation.

Vid de " rådslag " Myrdal nämner gäller det att inte andas någon invändning.

Inledande Camdino Soul andas mer Tricky än James Brown.

När bilen blir nedknuffad i en sjö överlever 007 genom att andas luft från ett av däcken.

Han uppges andas genom trakealkanyl – via ett hål i halsen.

Det var en befrielse för lärarna att kunna andas ut, förklarar talesmän för ministeriet.

Allt i hans ansikte satt tätt samman och avtecknade sig där i så tunna och obestämda drag att man fruktade att komma alltför tätt inpå ett sådant ansikte, rädd för att det skulle upplösas om man råkade andas ut för häftigt, och signor Antonio satt för sig själv, i sitt eget hörn av rummet, inte tillsammans med oss andra vid bordet i rummets mitt där signora Nina hade bett oss att ta plats, som om han inte riktigt deltog på samma villkor som vi andra.