Anföring i en mening

I direkt anföring används ofta upprepningar, anaforer: " Om inte döden vore så svår ändå, sa Jum-Jum.

För er som inte vet så finns där en anföring till att bloggen är lite dåligt uppdaterad sedan igår.

Notera dock: Om en indirekt anföring innehåller ett annat subjekt än ett tonsvagt pronomen och verbet är enkelt och icke sammansatt, » kan« omvänd ordföljd förekomma – särskilt i skönlitteratur.

I direkt anföring i dialogform illustrerar han hur det arbetet går till och kommenterar dialogen parallellt ( s 121 ).

I föregående kapitel redovisade jag olika översättares användning av talspråksmarkörer vid återgivning av direkt, starkt talspråklig anföring och min bedömning av denna.

Även formen skiljer sig ofta från facklitteraturens, med frånvaro av källhänvisningar, hög grad av direkt anföring, samt ofta längre textpartier utan förklarande rubriksättning.

Om satsen däremot inleds med ett annat ord, exempelvis ett adverbial eller en bisats eller innehåller en indirekt anföring, har svenskan omvänd ordföljd, så kallad inversion.

Och formen på Robert Wilsons iscensättning fångar textens ton; stumheten mellan människorna, i kortromanen gestaltad med Ni-tilltal, indirekt anföring och den metaforik som havsmiljön ger, blir på scenen en kyligt belyst plats; ett stiliserat rum där minsta fysiska beröring mellan gestalterna utlöser förskräckta små rop.

I många språkliga kontexter gäller inte extensionalitetsprincipen, till exempel om någon uttrycker ett orsakssammanhang, indirekt anföring eller talar om möjlighet.

På sidorna flödar texten utan uppehåll, utan direkt anföring, med en och annan kursiverad mening, som om Majs innersta tankar plötsligt fladdrar förbi.