Anslående i en mening

Med ett anslående program firade man att Bisse Thofelt ger ut " Ansjofiskens bok " på Carlssons förlag, en behändig blå volym fylld av ansjovisteckningar och ansjovispoesi, några ansjovisrecept samt en historisk överblick över ansjovisen genom tiderna.

Visst är Sven Angleflod rolig som först svassande, sedan förorättad butiksinnehavare, visst drar Fredrik Dolk skratt som groteskt spattig underläkare, och visst är inledningens monstershow scenografiskt anslående.

Nog vore väl Kent P-n en anslående kardinal!

Jag har sett många andra landskap också, som kanske är mer pittoreska och anslående.

När Sahlin nämner den kontroversiella feministen och debattören Ebba Witt-Brattström, kommenterar hon Brattströms anslående längd och utseende.

Hon är en anslående personlighet och utmärkt skådespelerska, som visserligen tangerar men aldrig överskrider gränsen till överspel.

Men man ser: när arbetet är klart kommer vyn mot riksdagen och Kiasma att bli mycket anslående.

De är modeller såklart, men de kvinnor de ska gestalta var också i verkligheten, i livet, som sig själva, anslående vackra.

När folk frågar – och det är det många som gör – svarar jag att han framstår som en över genomsnittet intelligent person med en anslående förmåga att bibehålla koncentrationen.

Synen var anslående.

Som en ondskans renodlade princip är han ointressant om än anslående.

Matthew hade alltid tyckt att Coniston Water var den mest anslående av alla sexton sjöarna i Lake District.

Mödan som är nedlagd för att filmiskt iscensätta vulkanutbrottet är imponerande; visuellt är det mycket anslående, alla dessa röda och gula lavamassor som väller fram bland hus, i tunnlar, i underjordens schakt.

Det var en anslående avslutning med mer musik och dans av musiker och dansare från Kungliga teatern, ledda av Ivo Cramér.

Nu är det Sverige som gäller och pompan runt parlamentstorget med det fluffiga toppmoderna parlamentet om 30 våningar kunde inte varit mer anslående; hederstribun, röda mattor, livkompani i bländvita uniformer och guldgröna höftskynken, ännu ett hederskompani lanciärer med rödblå fanfarer och små silverväskor på ryggen, vita jeepar lastade med hedersvakter med dragna värjor och så Du gamla du fria före den malaysiska nationalsången Negaraku - Mitt land ( den låter faktiskt lite grand som Hasse och Tages Vid 35 kan man hälsa hem ).

Mellan de blå dörrarna reser sig en anslående solros.

Ett mycket anslående mottagande!

Visuellt är det anslående, lite grann som ett näsduksträd i blom.

I en av förra helgens tidningar hittade jag på undanskymd plats en mikroskopiskt liten platsannons med en desto mer anslående rubrik: ” Assistent åt intellektuell äldre professor ”.

Denna skillnad är förvisso anslående, men förklaringen torde närmast vara konstfilmens förlorade prestige: den har helt enkelt inte samma ställning längre, vare sig bland filmare eller bland filmforskare, vilket inte minst illustreras av de historiografiska föresatserna i föreliggande bok.