Arvsynd i en mening

Ibland kan jag känna mig bedövad av ett slags manlig arvsynd.

Det bibliska bildspråket är till en början mörkt och gammaltestamentligt präglat, som i Adam Raised a Cain från 1978, där föreställningar om arvsynd och determinism används för att skildra ett sårigt förhållande mellan far och son.

" I första ögonblicket av hennes avlelse bevarades den signade Jungfrun Maria genom en särskild nåd och ynnest av den Allsmäktige Gud, i betraktandet av Jesu Kristi, människornas Frälsares, förtjänster, från varje fläck av arvsynd.

Men under ordsvallet vilar oftast denna passiva väntan, som tycks vara ryssarnas arvsynd.

Numera jämför han den med en arvsynd.

" Hon har aldrig upplevt synden ": därmed menar Bernanos att Jungfru Maria är den enda människa som är född utan arvsynd.

Det skall inte behövas ) fått lära mig att alla barn är födda utan arvsynd, tvärt emot mot många av de som tolkat Skapelseberättelsen fram till Abraham utgått från.

Sällan framskymtar julevangeliets logiska förutsättning: den brutala och bisarra föreställningen om människans inneboende arvsynd, utvecklad av Paulus, Augustinus, Anselm av Canterbury.

Till sist kan fadern ändå sjunga: ” It ’ s been a long, long drought baby / But tonight the rain ’ s pouring down on our roof / Looking for a little bit of God ’ s mercy / I found living proof. ” I ” Living proof ” har Springsteen alltså rört sig bort från den gammaltestamentliga metaforik om determinism och arvsynd som präglade ” Adam raised a Cain ”, och talar i stället, nästan som en nyfrälst, om nåd och försoning.

Pelagianism är uppkallad efter munken Pelagius och förfäktar tron att människan föds utan arvsynd och kan välja mellan gott och ont utan Guds hjälp.

De små barn som följt med sina föräldrar hit har inget att göra, annat än hänga, gnälla och vänta och uppleva arbetslösheten som arvsynd.

• 300 — 1300-talet: Kristendomen: det besjälade barnet, tillskrivs fortfarande allsköns ont - arvsynd.

Även Henriksson talar om en arvsynd.

Kommer hans presidentskap att kännetecknas av några förändringar i Europapolitiken har det nog mer att göra med tidens strömmar i Europa än någon gaullistisk arvsynd.

Synd var det centrala, ständigt återkommande begreppet, människan skulle dagligen och stundligen påminnas om hur syndfull hon var och det inte bara genom sina egna onda tankar och gärningar utan genom själva sin fallna natur, den arvsynd som var en följd av Adams och Evas otillåtna nyfikenhet.

Varken ni eller jag har träffat särskilt många onda människor eller hur, däremot åtskilliga som begått tvivelaktiga handlingar, det är med andra ord inte människorna som är onda utan omständigheterna ur vilka deras handlingar föds, jag är övertygad om att människans ondska inte styrs av gener arvsynd ödet eller vad man nu vill kalla det, hon har ett val och eget ansvar

En arvsynd kan inte skaffas ur världen med politiska beslut.

Eller är det ett utslag av någon sorts arvsynd, att moderaterna fortfarande tvingas släpa runt med överklasstämpeln om foten?

Studs Terkel talade om en arvsynd.

Benägenheten att peka ut den blinde, den lytte, främlingen, den på annat sätt utanför stående, och vältra på honom skulden för pest eller missväxt är en arvsynd människan alltid burit med sig.