Bekännelse i en mening

Svenska uttalanden om att vi skulle få militär hjälp från EU-länderna ses som en läpparnas bekännelse.

Läpparnas bekännelse till feminismen i industriländerna är en behändig förevändning för maskuliniseringen av makten och feminiseringen av fattigdomen i de framväxande nationerna.

Det är på sitt sätt en fascinerande läsning, eftersom texten i kraft av sin ickekalkylerade, affekterade svängning mellan polerna förlåtelse och hämnd, bekännelse och förnekelse, kan läsas som en slags journal över själva krisreaktionen.

Om det inte vore för det lilla ordet " alla ", så vore det väl inte så mycket att säga om en sådan bekännelse.

I fredags kom en bekännelse – och en ursäkt – från skatteverket IRS om att några tjänstemän knappat in sökord som ” Tea party ” för att granska ifall de fuskat för att få skatteförmåner.

Det är lättare att göra rättvisa åt Vattimos senaste verk som har karaktär av en bekännelse.

Det förra framstår dessutom som en läpparnas bekännelse.

Först en bekännelse.

Serberna har splittrats allt djupare sedan 1997 mellan dem som verkligen sluter upp bakom fredsfördraget och de grupper som blott gör det med läpparnas bekännelse.

Enligt Svenska kyrkans bekännelse är frågan om det kyrkliga ämbetet inte en oväsentlig mänsklig ordning ( det skulle nog också många kvinnliga präster protestera emot ) utan det har inrättats för att vi skall få den tro som kan göra oss rättfärdiga inför Gud.

Visst hör vi ofta politiker tala om principer, men i nästa ögonblick tillfogas en bekännelse till pragmatismen.

Gratulationerna från Qatar var snarare läpparnas bekännelse.

Eller andras, kanske från Wim Wenders film Paris, Texas där peepshowbåset under några stillastående minuter förvandlas till rum för bekännelse.

Just med munnens bekännelse - vem vågar på längre sikt garantera en sådan förbindelses värdebeständighet?

Detta är en bekännelse till den treenige Guden.

- Svenska kyrkan vilar på sin bekännelse.

Två vitt skilda infallsvinklar för att bemästra detta intima förhållande mellan bekännelse och imitation, autencitet och upprepning, kan avläsas i de nya diktsamlingarna Ode om det blå hos Vermeer av Bo Gustavsson och Tekannan av Marianne Stenstedt, vilka båda utkommit vackert formgivna på Symposion i dagarna.

Klimatet finns med hos de flesta, en läpparnas bekännelse till något man inte kan förbigå.

En läpparnas ljuva bekännelse.

I denna tid när självbekännelser, offentliggjorda dagböcker och andra autofiktioner är omåttligt populära och av många betraktas som fakta, är det skönt att läsa en själv­biografi vars underrubrik är ” en bekännelse till livslögnen ”.