Berså i en mening

– Vi söker oss tillbaka till den där känslan när vi satt i mormors berså och drack saft, säger Stefan Nilsson.

Ni kan också göra en berså av ädelsyrener i olika blandade färgnyanser, det kan bli mycket vackert.

Ett foto var taget inne i vardagsrummet och ett annat i den berså som min mamma hade anlagt längst bort i trädgården och täckt med klätterrosor.

Så småningom finns planer på lite fruktträd, en altan, kanske en grillplats eller berså.

Det var samma pilfink som förra året, hon kände igen den bruna mössan och den skarpa fläcken på kinden, och medan hon såg på fågeln med det halvskalade ägget mellan fingrarna såg hon att det var samma pilfink som suttit där i flera år, det var den pilfink som för snart sjutton år sedan sett på henne när hon första gången steg in i den ovala syrenbersån och Salamander sagt att denna berså, skulle hon veta, var en skapelse av en av kyrkoherdarna, en man som aldrig kallade sig för teolog.

Längst bak i kyrkorummet på sista bänk sitter godsägaren Carl von Scheven som om han satt i sin berså och kände doften av nyslaget hö.

Pilfinken flyttade sig lite oroligt åt vänster och lutade huvudet ett ögonblick och Linnéa kastade en smula av smörgåskanten ut på bordet och genast var pilfinken där, men också kusinerna, gråsparvarna som feta och granna väntat i syrenhäcken; de diskuterade nu tillsammans, lågmält och tjattrande, om inte Utterberg varit i livet den där gången och om det inte varit Utterberg som kommit till Vinterstavik för att förrätta jordfästningen, och sedan de blivit överens om den saken såg pilfinken på nytt på Linnéa och konstaterade att hon nog heller inte varit med den gången när den unge norske prästen gått runt mellan äppelträden och på sitt lågmälda vis prisat deras blomning för att sedan gå bort sig i skogen, trots att varenda pilfink, varenda rödhake och varenda entita försökt visa hur man finner vägen tillbaka, och så hade karlen fallit utför det där ynkliga stupet och slagit sig i den enda obetydliga vassa sten som funnits i hela stiftet, och så hade man en ny kyrkoherde, en som mycket väl visste hur det brukade gå till i Ströms berså, för där hade han lekt som liten parvel i seklets början när hans far, den store pomologen, föreläste om paradisäpplen och äpplet från Degernäs, den gången varenda pilfink lärde sig skillnaden mellan Iglabo Stött och Korsmyra astrakan.

Skiv önskningar från P 3:s berså med Kajsa Ingemarsson.

Servisen för tankarna till saftkalas i en syrendoftande berså.

Den ena i kvarteret Storken mot Valhallavägen är en veritabel berså, tätt gediget grönskande.

Skogsbo, Vuxenskolan i Bromma, T-Smedslätten, 12:ans spårvagn från Alvik: Cilla Nabo, akvareller, " " Mellan brygga och berså " ", kl 16.

Utanför arenan, i en liten berså, säljs förfriskningar i form av öl och vin.

Hon kände en oerhörd lust att gå ned i Ströms berså.

Nog skämdes maskrosor och en ovårdad gräsmatterundel i Jarlaparkens övre berså men pristagare och talare vände ryggen till och tillskyndande boende och supportörer såg bara prinsessa, plaketter, statyetter och blågula blomsterbuketter.

Mellan brygga och berså - Cilla Nabo visar akvareller på Skogsbo, Vuxenskolan, Bromma, kl 16.

Funderar också på att göra en berså, vilka träd eller buskar passar då bäst?

Ur litteraturvetenskapshyllorna valde jag en Borges jag tidigare inte ens hört talas om, Sju kvällar ( 1999 ), essäer sammanställda av föreläsningar som Borges höll 1977 samt Lyckans berså ( 2008 ), essäer av Gunnar D Hansson.

På gamla dar satt han så där intill stambanan och njöt av blomsterprakten i sin berså, medan expresstågen for förbi i ett evigt, tryggt dunkande.

Hans Emanuel var på pastorsexpeditionen eller på prästmöte, och hon ville inte vara med på prästfrusamlingen, eller så var han kvar i sängen och hon hade förmiddagen för sig själv, eller klockan var kanske bara halv sex och hon var fortfarande mörbultad och kände hur kladdiga och svettiga lakanen var och hon duschade länge och njutningsfullt och tog sedan på en tunn kjol och en lika tunn blus, och om det var tidigt åttiotal var det en ljust brun eller beige blus och om det var längre in i åttiotalet var det en vit blus, och då lutade hon sig ut genom fönstret och kände att det var sommar igen, fåglarna sjöng, ja i början av åttiotalet sjöng och härjade dessutom stararna runt prästgården, och solen sken in i alla rum och ritade långa sommarljusa mönster på alla trägolv och hon kunde höra Hans Emanuel nynna i biblioteket eller brummande gå ned i köket och hämta en extra kopp kaffe med sig upp i arbetsrummet, och hela tiden kunde hon stå och se ut över den överdådigt blommande vita Apelgården där Salamander skymtade som blå byxor eller som ljus bredbrättad hatt, och hon visste att han höll uppsikt över henne och om klockan bara var halv sex skyndade hon sig ned i trädgården, skrämde småfåglarna som flög undan för att sedan flytta sig oroligt på grenarna och återta trädgårdsgången när hon försvunnit mellan träden, och om det var tidig juni hade hon en kofta på sig, utom några gånger under åttiotalets mitt då det var sedvanligt varmt och hon kunde springa barärmad fast det var tidig morgon och på skuggiga ställen fortfarande daggvått, men i Utterbergs berså eller i Ströms berså stod kopparna framställda och på en assiett några smörgåsar och hade hon tur satt han fortfarande kvar och talade, medan hon åt, om Stenbocks äpple som hade funnits i trädgården sedan Ströms tid men som ursprungligen kom nånstans uppifrån Skillingmark och det skulle hon veta att om hon gillade astrakanerna så var Stenbocken en astrakanernas astrakan fast det inte var någon astrakan, bara mognade när astrakanerna mognade och var ett slags gästabudsäpple för de riktiga förståsigpåarna, och hon sa med munnen full av smörgås och solen rakt i ansiktet fast bersån ändå var högväxt att hon skulle påminna honom om det när det blev dags och frågade när det blev dags och Salamander svarade med det bondekryptiska att dags var det " då astrakanen den vita är nere från grenen och den klara och stora sväller på sin ", och hon kunde inte göra annat än sucka och bita i smörgåsen, och var det nu en mulen junidag kunde hon vänta och vänta och när hon för skams skull tog sig ned i bersån hade han ställt korgen under en plastsäck och kaffet i termos, och pilfinken satt stilla på sin sida av bordet och väntade på henne, detta var hennes ansvar, tänkte den, att se till att han fick morgonmat, en smula, eller två, eller om det var en sådan dag tre smulor eller fyra, och så var det, så var det.

Skivönskningar från P 3:s berså med Kajsa Ingemarsson.