Duggregna i en mening

Ute har det börjat duggregna samtidigt som solen skiner.

Det börjar duggregna.

Det hade börjat duggregna och man sa något om att, ack ja, det blir allt oftare höst...

Man blir lite chockad när det har varit så kallt och så helt plötsligt börjar det duggregna.

Så började det duggregna, vad hände?

Hann ut precis innan det blev mörkt och det började precis duggregna vid första stegen utanför dörren.

När vi sen bestämde oss för att cykla hemåt så började det duggregna och det var ett stort svart moln ovanför stan, så vi valde att gå in i en butik i hopp om att det skulle spöregna och vi kunde cykla hem.

Det började duggregna.

Vi puttrade ut lördageftermiddag och då började det förstås duggregna.

Efter ungefär en timme börjar det duggregna.

Det började duggregna lite lätt.

Ungefär när vi svängde av in mot Sjöbergsgården, vi fick balansera med vänster hjulpar på den höga gräsvallen i mitten, och med höger på dikeskanten för att inte slå sönder bilens underrede, insåg vi att det handlade om någon engelsk person och när vi hunnit fram till ödegården och såg ut över den höstvissna blomsterängen och det grönskande potatislandet förstod vi att det var prinsessan Diana man talade om - men först när vi öppnade bildörrarna och kände att det börjat duggregna begrep vi att hon förolyckats efter en fruktansvärd och olyckssalig fotografjakt i Paris.

Det började duggregna igen och ute på gatan fällde Henry Morgan, pianisten, boxaren och charmören upp rockkragen, satte kepsen på plats och hjälpte den där amerikanskan över en vattenpöl på trottoaren under ivrigt pladdrande.

Sen går man med händerna djupt i fickorna och tittar på sina skor och det börjar duggregna från öster.