Dyig i en mening

Här var sjön dyig och full med vass.

Han skyllde sin tvekan på den naturliga motvilja han kände mot att krypa ner i en dyig, halvt flytande materia laddad med kemiska trolldomskrafter.

Den natten gick vi norrut ut mot stadsgränsen, där bebyggelsen ger vika för Audubon Park och dammvallen är en öde grässlänt som sluttar ned mot en dyig strand, här och där översållad av drivved, som slickas in och ut av flodvågorna.

Larverna och de vuxna djuren lever båda i sötvattenssamlingar, gärna med dyig botten, som småsjöar, dammar, diken och kärr.

Den blåbandade jungfrusländan föredrar habitat med lugnt rinnande vatten, som åar och kanaler, helst med tät vegetation längs strandkanten och dyig botten.

Förleden kan innehålla sim, sumpig, dyig mark '..

Språket är som en minnesreservoar med olika vattenskikt, en glittrande yta av flyktigheter och en dyig botten av urtida stillsamhet – däremellan olika temperaturer och en sorts cirkulation av olika ord.

med frän, dyig eftersmak.

Det innehåller det fornvästnordiska ordet saurr som betyder " dyig mark " samt pluralis av " by ".

Den ena försvinner, den andra dumpas i en dyig strandremsa för att dränkas i gyttja.

Mitt emellan dem fanns en inkörsport som inte gick att stänga till, bakom planket ruvade en liten dyig gård, där ålderssvaga höns undergivet pickade.

Vi som bor vid en dyig insjö behöver det kan jag lova!

Det finns inga knoppar på träden än och marken är våt, livlös, dyig.

En dyig botten försvårar sökandet, som bland annat görs med ett slags ekolod.

Förleden är sör, ' dyig, gyttjig mark ' syftande på de större stråk av sankmarker som funnits inom socknens centrala delar.