Förkänning
SUBSTANTIV
  1. tidigt tecken på något som håller på att utvecklas, förebådande händelse
  2. tidig känning i kroppen som förebådar sjukdom

Förkänning i en mening

"

Härigenom skärptes hans misstroende, och han fick en förkänning af ohållbarheten i de läror, som han såg vördas i kyrkan, men som redan på kyrkbacken lämnades utan avseende. ” Orden är ytterligare en skärva i Ekelunds självporträtt: författaren som ung dissident, avig ifrågasättare och nejsägare.

Källa: WEBBNYHETER2013
"

Det är snyggt, radikalt och så får killen en förkänning av helvetet som väntar honom!

Källa: ROMI
"

En förkänning av huvudmotivet väller upp i orkestern men suddas åter ut och marschen återkommer.

Källa: WIKIPEDIA-SV
"

Aprilsolen över Grönemad i norra Bohuslän gav förkänning av sommar.

Källa: BLOGGMIX2015
"

Äntligen sommar, bilder Äntligen lite värme och förkänning av sommar, bilder.

Källa: BLOGGMIX2015
"

På eftermiddagen den tjugonde mars trodde jag mig ha en förkänning av förvandlingen och drog igen dörren om mig.

Källa: STORSUC
"

Äntligen lite värme och förkänning av sommar, bilder.

Källa: BLOGGMIX2015