Förmäten i en mening

Han var fruktan för morgondagen om jag får vara så förmäten, men nu är mitt löfte uppfyllt och tavlan äntligen förstörd!

Inte för det att du klandrar mig och kallar mig ogin men för att du är så förmäten att du tror dig om att kunna sätta betyg på Skapelsen och begripa dig på hur jag har det och tycker och tänker här i Härligheten.

Han hade varit förmäten men han hade blivit avslöjad och denne bedräglige prästkonungs sista handling skulle bli, inte att söka sin död hos Shardik, en död som han inte vore värdig, utan att som en kackerlacka krypa undan ljuset in i någon dunkel vrå i detta de förlorades land för att där invänta döden, vare sig den kom genom sjukdom eller genom våld.

Han ville studera, han ville äntligen mätta sin hunger efter böcker, men Olsson och andra ansvarskännande i bygden tolkade detta som en förmäten åstundan att ligga på sofflocket och läsa omoraliska romanböcker.

Inte att hon direkt var så till den grad förmäten att hon räknade sig själv som en av dessa minsta som Bibeln talar om.

Men även om Arendts tvärsäkra hållning känns förmäten, så finns det ändå något i hennes sätt att resonera som är viktigt att bevara.

Det låter gudomligt men vem kan egentligen säga: ” Jag är kreatör ” utan att låta direkt fånig och förmäten?

Är jag i överkant förmäten som väntar mig mästerverk på mästerverk av Oksanen?

En förmäten målsättning?

Han hade varit förmäten nog att tro att det enda som han behövde göra var att visa en smula sympati för Ellen så skulle hon falla pladask för honom.

Resereportaget blir lätt en förmäten genre.

– Jag vill nog påstå, med risk för att låta förmäten, att jag skriver väl så bra som någon annan.

" Du är förmäten! "

Nej, det är en orimlig och förmäten tanke.

Jag var inte förmäten nog att sträva mot stjärnorna, jag ville bara komma i höjd med mig själv!

" Är du inte litet förmäten, Nils Holgersson.

Kroppen är instängd i en ömtålig hud som dock är förmäten nog att må bra av den avlägsna solen.

– Jag är förmäten att tro att jag fick jobbet på egna meriter.

Utan att på något sätt vara förmäten och tro att jag, en pensionerad Bodensare, sitter inne med hela lösningen vill jaga bara ödmjukt lägga fram några små förslag.

Ett självmord för den som inte är desperat nog, och inte förmäten nog, att själv vilja bestämma plats och tidpunkt.