Förpläga i en mening

Man fann i arkivet hos Wallenberg en lapp till husfrun där hon beordrades att " när Wall och Nils P. kommer och jag ej hunnit hem ", att " förpläga dem rikligt ".

Ryktet hade att förtälja att det var oro och " rörelse hos pöbeln ", att det påstods att polismästare Liljensparre som var en " servil lakej " hade i sikte att dagen och natten för detta ödesdigra datum på stans krogar låta förpläga gesäller, stuvare, sjåare och allehanda löst folk och samtidigt göra sitt bästa för att hetsa massorna mot frälset.

Gästning var den skyldighet som allmogen i Sverige förr hade att härbärgera och förpläga kungliga personer, och de av kungen utskickade.

Reste han sig nu och sade sanningar, skulle de låta och vara förljugna, därför att han först hade låtit förpläga sig vid festbordet.