Fördraga i en mening

Eftersom han inte kunde fördraga Franska revolutionens principer, emigrerade han 1791, gick med i armén som leddes av prinsen av Condé och slog sig strax därefter ned i Heidelberg.

Hans manliga kynne med ett stänk av humor mitt i allvaret hade svårt att fördraga den nyevangeliska väckelsens myckna religiösa ordande.

men att tåligt allt fördraga

Fast det var väl det pris den här affären hade kostat, en skada man måste lära sig fördraga.

Men måste man därför fördraga eller förlåta ett annat, likadant system som också det förtryckte inte bara individer utan hela folk, som tjetjener, balkarer, kalmucker, ingusjer, krimtatarer osv?

Klemighet med barn kunde han alls inte fördraga, och hans vänliga admonitioner till den pliktförgätne läraren blev snart till skarpa reprimander och slutligen öppet gräl.

och fördraga

I en betraktelse över Jesu lidande ( DN 23 / 12 1996 ) citerar han Oscar Wilde: ' ' Kristus kunde icke fördraga de livlösa, mekaniska system som behandla människor som om de vore ting och så behandla alla lika.

Själv ytterst sträng i sin livsföring, kunde han inte fördraga den sedliga slapphet som han ansåg mötte honom överallt.

och det fjärde kan det icke fördraga:

De långa ljusa sommarnätterna äro förtrollande för ett folk som under mer än halva året fått fördraga det tunga vintermörkret ".

De tycks ömsom charmiga, ömsom vanställa hela mitt anlete och det känns enerverande för det är väl det pris som den här affären kostat, den sortens skada som man måste lära sig fördraga.

" Det var en oväntad motgång, så mycket svårare att med jemnmod fördraga, som det var ögonskenligt, att vi skulle hafva undgått densamma, om vi kommit några timmar tidigare till östra sidan af Koljutschin-bay.

Sedan Burke, som inte kunde fördraga hans glädje och lovtal över den franska revolutionen, i maj 1792 demonstrativt i underhuset uppsagt all förbindelse med honom, övergick under de närmaste åren flera andra av hans anhängare, såsom Portland, FitzWilliam och Spencer, till regeringspartiet.