Hata i en mening

Den här gången handlar det om Sergels torg, en plats många älskar att hata.

Man kan, som österrikaren Thomas Bernhard, hata mänskligheten som sådan, men ändå skriva med kärlek och respekt om specifika människor.

Här stod mannen som var orsaken till allt som var på tok i hennes liv, det här var mannen som hon hade lärt sig att hata.

Att få syn på alla konstnärer och författare i världen som man inte känner till och att upptäcka något nytt som man antingen kan älska eller hata.

Hennes figurer ska framstå som suveräna individualister, men låter mest som ett par utlandssvenskar vid eftermiddagsdrinken: säger sig hata gnäll på samhället och slutar själva aldrig att gnälla på det samhälle de inte vill betala skatt till.

De är nästan tvingade att hata oss. "

Hur det kunde ha varit för Myrdals lille Janken att växa upp med en pappa som var som besatt av att hata sina föräldrar? ”

Det går inte att hata kapitalismen och samtidigt begära att den skall lösa sysselsättningskrisen.

- Alla älskar att hata Chandigarh, det är lätt att avfärda staden som ett fiasko, säger Da Cunha och medger att han inte står ut med Chandigarhs uniformitet.

– Små barn har inte lärt sig att hata, de vet inte vem deras fiende är.

Man slutar visserligen hata henne ganska snabbt, men något rättrådigt, moraliskt, inkännande alter ego för den välbeställda Netflixprenumererande vita medelklasstittaren blir hon aldrig.

Det blev liksom en grej att man skulle hata Staffan Westerberg.

Nu handlar det om att hata män, säger folk, och det stämmer ju inte.

Han säger att han tränat på att inte hata barnens mor och att han tror att han lyckats.

Men problemet med konstnärligt skapande är väl, att om man överhuvudtaget ska få något ur händerna måste man vara ödmjuk och storhetsvansinnig samtidigt: ödmjuk för att inte ligga vaken på nätterna och hata vardagslivets futtigare sidor, och storhetsvansinnig för att uppbringa den energi och koncentration som behövs till skapandet; den energi som man inte kan alstra om man inte har åtminstone någon liten tilltro till sin egen betydelse.

-- Är inte " hata " ett onödigt starkt ord?

( De lär hata varandra fortfarande. )

En uppräkning av dikttitlar antyder något av denna diktnings karaktär: Bär fanan högt, Till vapnen!, En kampdikt, En kampsignal, Revolutionens gudinna, En grotteslavs dikter, O, må vi lära oss hata och O storm, bryt in över Sverige!.

Den utmanande Le Corbusier som många nutida – inte bara debattörer, utan också konstnärer – älskar att hata eller möjligen hatar att älska.

Men jag upptäckte så småningom att detta med plastikkirurgiska ingrepp inte var något för mig, jag började hata det.