Himmel i en mening

Här finns folkgyttret när flodångarna anländer, de bländvita kolonialbyggnaderna under en åskblå himmel, det väldiga torget där det blodiga dramat fullbordas som på en arena inför publik.

UNDER ETT drygt fyrtioårigt konstnärskap blev himmel, hav, strand och människa hans ledmotiv.

Vi hade fortfarande vandrat omkri g på strandängarna, vi hade fortfarande resonerat om allt mellan himmel och jord och vi hade fortfarande stått varandra nära -- så tyckte i varje fall jag det hade verkat -- och ändå hade det mer och mer blivit jag som ville att vi skulle träffas.

– Det kom som en blixt från en klar himmel.

Symboliken bokstavligt talat flödar i denna bild på den segrande travkusken Åke Svanstedt: segerbukett, strålkastarljus, orolig himmel.

Gubbarna som sitter här och resonerar medan de salubjuder allt mellan himmel och jord ger nog en bra bild av den brokiga stoans blandning av fiskmånglare, filosofer och svärdslukare omkring 30 f_Kr, då Atens politiska storhetstid sedan länge var över.

I landslaget har han upplevt himmel och helvete.

Anna var nästan munter och berättade om allt mellan himmel och jord från Tromsø.

Varje tid är en brytningstid och himmel eller helvete väntar alltid bakom hörnet, ofta i något slags högst ohelig förening med den nyaste tekniken.

Molnen jagar måhända varandra över en blå himmel och det skarpa solljuset strör glitter i vattnet nedanför Drottningholms slott.

Grådaskig himmel som skvätter lätt och fordrar paraplyberedskap, kan emellertid lägga sordin på upplevelseförmågan.

Molnfri himmel

Hedar, lövskogsdungar och ängar, ja, " änglamark ", fruktträd i långa räta rader, himmel, mycket himmel och framför allt HAV: detta är Österlen.

Vid en expedition som denna sover man under bar himmel.

- Ni förstår, solnedgången i Lomma får hav och himmel att växa ihop till en stor och glödande evighet.

– Det här kom som en blixt från klar himmel.

– Avhoppet kom som en blixt från klar himmel.

Scenografin, av Mark Bailey, är dyster, inklädd med - som det verkar - svart glas, fonden består av trädstammar och brun himmel.

Snarare sugs man med i vågornas obevekliga rytm och finner sig fångad av den pirrande äventyrskänsla som det oändliga mötet mellan himmel och hav väcker.

Till försvar sa då Galago att det var satir – något som säkert fick Dorothy Parker och Lenny Bruce, två av genrens mästare, att förvånas i sin himmel.