Hopplöshet i en mening

Det var total hopplöshet, säger Ulf Björklund.

Men det vilar verkligen ingen hopplöshet över raderna, tvärtom.

Men när han denna morgon satt vid sitt skrivbord på Croker Concourse-skrapans trettioåttonde våning var det utbrända skalets tomhet och hopplöshet det enda som existerade.

Det var samma känsla av hopplöshet som grep Annika, när hon med Maria i handen stod framför byggnaden.

Hopp för de smittade i väst, fortsatt hopplöshet för de fattiga?

- Efter mer än 19 år av sorg, förtvivlan och hopplöshet kan vi se något av ljuset i tunneln, säger Dagmar Hagelins far Ragnar Hagelin.

Pia Johansson lyckas väl förmedla de växlande reaktionerna av vrede och hopplöshet inför situationen.

Och det är den känslan av hopplöshet som nu på nytt börjar ta över i Celias liv.

I många EU-länder är det väldigt få kvinnor som jobbar, jag brukar säga att Europa har inte råd att ha världens mest välutbildade hemmafruar, så som EU-minister känner man en oerhörd hopplöshet.

I den ryska föreningens hus några kvarter bort finns denna ilska koncentrerad, blandad med hopplöshet inför framtiden.

- Det är att få vara med i deras smärta, sorg, hopplöshet och glädje.

Genom hela diktsamlingen balanserar dikternas jag på denna tunna linje mellan händelselös förstening och nästan omärklig förändring, mellan hopplöshet och ett hopp som ändå växer fram, likt det huggna men ändå grönskande olivträdet i samlingens inledningsdikt.

De huvudområden som bedöms är skola, jobb, hälsa, pengar och en kategori kallad hopplöshet och utanförskap.

Trötta och mörka fasader, hopplöshet och motvind, avgaser och slask.

En annan reflexion är resultatet av de vidgade klyftorna i vårt eget samhälle, där utanförskap leder till hopplöshet som resulterat i gängbildningar, med alltför välkänt negativt resultat.

Hans analyser och slutsatser står sig skrämmande väl i dagens europeiska hopplöshet.

Men det allra värsta som kan hända som ett resultat av Durbanmötet är att det sprids en känsla av hopplöshet.

Vi måste ta strid mot hopplöshet och bryta konventionella tankebanor.

De drabbades av akut hopplöshet och brist på självförtroende.

När Charlotte Brontë skrev ” Villette ” hade hon förlorat alla sina syskon – Branwell och Emily dog 1848 och Anne året efter – och det är en roman som verkar skriven ur djup depression, närmast total hopplöshet.