Impertinent
ADJEKTIV
  1. näsvis, oförskämd, näbbig

Impertinent i en mening

"

" Det skulle ha varit impertinent.

Källa: ROMI
"

" Jag träffar aldrig mr Dando ", svarade hon impertinent.

Källa: ROMI
"

replikerade jag impertinent.

Källa: ROMII
"

Först när de passerat " undergången " och var på väg uppför trappan mot Bantorget fick Viveca syn på två välbekanta silhuetter mot dagsljuset utanför: pappa Anders i trygg väntan, kanske lite rundare över axlarna än förr, mamma Ellen med fylligt duvobröst men evigt impertinent flickprofil och slanka ben som trampade ett steg hit och ett steg dit i knappt behärskad förväntan.

Källa: ROMI
"

Tonen är också genomgående impertinent och inkvisitorisk.

Källa: GP2013
"

Danska Prästeforeningen menar att det är fel att mäta och döma prästernas tro … ” Hvem skal afgöre om prästen har den rette tro? ” Hmmm … prästfacket surar alltså för att församlingar gärna önskar en präst som är troende, och antyder att det är ett oförskämt och impertinent påfund.

Källa: WEBBNYHETER2013
"

frågade jag impertinent.

Källa: ROMII
"

John gav henne en skarp blick, fann hennes ton en smula impertinent, men hon tittade stint på Hudson och han på henne.

Källa: ROMI
"

slut får du ändå finna dig i att komma till en kyrkogård, sa jag impertinent.

Källa: PRESS95
"

Karl-Robert Lindgren förvandlas från impertinent grävling till imposant präst.

Källa: PRESS96