Inskrift i en mening

Ett speciellt användningsområde fick den elegiska distikonformen i epigrammet, som bokstavligen betyder inskrift och brukades bl_a på gravstenar.

Han håller rytmen väl, bifogar fotografier i motljus som inte adderar så mycket, men texterna lyckas några gånger när de får drag av paradoxalt luftig inskrift av assonanser och inrim.

Exempel på redovisning av inskrift, uttal och betydelse från Gripsholmsstenen:

På många håll fortsatte de dock att vara i bruk längre än så: på Gotland levde de kvar in på 1400-talet, på Öland finns en inskrift från 1540-talet som antyder att runorna ännu var i fullt bruk bland allmogen där.

NÄR Butterfly blir ensam tar hon fram en kniv och läser dess inskrift: " Ärofullt dö, den som ej kan tjäna livet med ära ".

Och på bokhyllan i det edbergska hemmet, där har jag hittat en gyllene statyett med italiensk inskrift.

Det är mycket ovanligt med ringar som har arabiska inskrift i Europa från denna tid.

Runa Enocksson, Västerås, hade i sitt föräldrahem på 1910-talet en broderad bonad med denna inskrift:

En typisk inskrift lyder: ” Jag har rymt.

En stele är ett fristående stenmonument med bild och / eller inskrift.

På ett skulpterat stenfragment som kung Gustav VI Adolf har skänkt till samlingarna ser vi en fornbabylonisk inskrift.

Kanske är det en obligatorisk inskrift på toaletter lite varstans i vårt östra grannland.

Ringen i guld, som har en inskrift på latin och har kopplats till en förbannelse från romartiden, ställs nu ut för första gången – i The Vyne, ett slott från tudortiden ( sent 1400-tal till tidigt 1600-tal ) i grevskapet Hampshire i södra England.

Gallehushornens inskrift, cirka 100 år äldre, räknas som den äldsta bevarade metriskt bundna texten på nordgermanskt område.

Varje gatsten bar fortfarande den inskrift han låtit inrista med sitt namn och tillägnat Herren Marduk.

Lillklockan, som saknar inskrift, är medeltida och av samma typ som Sveriges äldsta daterade klocka i Saleby kyrka från 1228.

I den senaste boken följer hon i stället en länge otolkad tvåspråkig inskrift på ett förislamiskt gravmonument i Dougga, som en kristen konvertit bosatt i Tunis kopierade på 1600-talet och som långt, långt senare skulle visa sig vara en föregångare till den berbiska skrift som bara levt kvar hos tuaregerna, nomaderna i öknen.

Ena sidans inskrift lyder i nusvensk översättning: ” jag Eril heter Sawilagar ”, vilket ger oss namnet på ägaren och tydligen även en benämning på hans ämbete ( eril, ett ord som är besläktat med ” jarl ” ).

Det enda som saknas är en inskrift över entrén i stil med den som enligt Dantes Gudomliga ­komedi prydde ingången till Helvetet: Ni som här inträden, låten hoppet fara.

Han slank in i kyrkan för att se sig om, och stannade till för en inskrift på vapenhusets vägg, två ord som eftermiddagssolen klart belyste -- FINIS ADEST -- slutet är nära...