Ironi i en mening

Det ligger en häpnadsväckande ironi i att varje generation, och i synnerhet denna, som mer än någon annan har tagit till sig evolutionstanken, ser sig själv som utvecklingens höjdpunkt, i den egendomligt underförstådda betydelsen ändpunkt, vilket ju är inte så litet av en självmotsägelse.

Det var visserligen en yxa jag hade hittat, men att kasta hundraårigt järnskrot efter någon som letar ädla förhistoriska artefakter är väl om något ett utslag av ödets ironi.

" Därför att Atlanta behöver mig ", sa Wes utan en tillstymmelse till ironi.

Söndagstristess, ironi och brådmogen längtan.

Är det ironi eller sanning?

Alla gillar inte ironi.

Till exempel sorteras ironi gärna fel.

Texterna handlar om vardag- liga saker och innehåller både ironi och eftertanke.

Völvan, med all sin historiska patetik skulle inte tåla ens en gnutta ironi, fast hon så väl behöver den, särskilt när hon i tättslutande flygarhjälm låter sitt anskri ljuda mot asagudarnas och sedan kyrkans manssamhälle.

­ Redan utarbetad?, frågade han på göteborgska vars tonfall så lätt kan inbegripa både ironi och sarkasm.

Är det överhuvudtaget möjligt att yttra ett ord som ” äktenskapsbrott ” utan ironi i en tid som vår, där individens självförverkligande och frihet är varor på en allsmäktig marknad?

Det är svårt att få grepp om personen Newton – med en stor dos ironi refererade han till sig själv som pornograf och provokatör.

Hela föreställningen blir därför en hyllning till fantasin - melankolisk men på samma gång full av ironi.

Och med lika delar ironi, vrede och nyfikenhet skildrade samhällets motsättningar som de kom till uttryck på gatuplanet.

Hohaj är skriven strax innan bristningsgränsen långt utanför alla psykologiska modeller, utan ironi, d v s en roman utan skyddsnät.

Men historiens ironi undgår ingen.

Teddy tycker, med viss ironi, att det inte vore så dumt med en vecka då alla fick skämmas och beklaga sig över gamla misstag.

Som en ödets ironi inträffade tågkatastrofen dagen före Jakobsdagen den 25 juli, årets viktigaste dag i Santiago de Compostela, då pilgrimerna når den heliga staden.

Eller när Assayas med mild ironi skildrar hur unga franska trotskister, maoister och anarkister – alla uppväxta i medelklasshem – tävlar om vem som bäst kan föra arbetarnas talan.

Med en blandning av militant desperation och trotsig ironi kritiserar hon den destruktiva kopplingen mellan manligt begär och våld.