Ivrare
SUBSTANTIV
  1. person som ivrar

Ivrare i en mening

"

Andra ivrare menar att det är i tiden, kanske ska det locka.

Källa: GP2012
"

Efter Ekenberg och en inledning berättar Kumm om de judiska seloterna, religiösa fundamentalister som kämpade mot den romerska ockupationen under och efter Jesu tid ( Aposteln Simon med tillnamnet " Ivraren " kan ha varit selot, då det grekiska ordet zelos betyder " ivrare för gud ", likaså kan Judas Iskariot ha tillhört en selotfraktion, de s k sikarierna ) och fortsätter med assassinerna, en muslimsk fraktion, vars namn än i dag lever kvar i det engelska ordet för lönnmördare.

Källa: PRESS97
"

Sedan må okritiska ivrare påstå vad de vill.

Källa: PRESS97
"

En vältalig försvarare av den röda terrorn, en hänsynslös och brutal överbefälhavare i det ryska inbördeskriget och mot de berömda matrosupproret i Kronstadt 1921, en ivrare för tvångsarbete som metod att råda bot på Rysslands ekonomiska kaos, framstod Trotskij som den kanske mest extremistiske i den grupp av extremister, som efter bolsjevikkuppen 1917 regerade det olyckliga Ryssland.

Källa: PRESS96
"

Nutidens ivrare talade maktspråk, inte bara mot palestinierna utan även mot sin egen regering som ju insåg att just dessa människors närvaro i Hebron lätt kunde bli till en tidsinställd bomb.

Källa: PRESS97