Klentrogen i en mening

Olga var klentrogen, något sådant hade hon aldrig hört talas om.

I sin rödkindade iver påminner Bo Lundgren om golfentusiasten som försöker övertyga en klentrogen allmänhet att golf är den självklara sporte...

De stod på var sin sida om pumpen med nittiosexprocentig blyfri när deras blickar möttes, och båda slog vänster handflata mot vänster sida av bakhuvudet alldeles bakom örat i samma gest av häpnad och gav på samma gång ifrån sig ett tjut av klentrogen förtjusning.

Fortfarande möter man dock en och annan klentrogen skeptiker som rynkar på näsan och hasplar ur sig något föraktfullt som ” salt på choklad - det kan väl aldrig vara gott ”.

Jag försökte undvika att låta klentrogen, som om jag inte tog honom på allvar.

Han såg först klentrogen ut, på gränsen till det hånfulla.

Jag tyckte tidigt att hela arrangemanget luktade lite som högljutt saluförd fisk av obekant ursprung och var klentrogen till att ett nytt Leonardoverk skulle vara uppdagat.

Femman, Jesus, skapade inte guld men utförde en mängd mirakel, allihop mystiska för en klentrogen.

undrade han i klentrogen ton.

Hon hade kommit hem med en bunt fotokopior, full av klentrogen triumf; hon hade tvingat Elena att läsa dem innan hon ens gav henne tid att ta av sig kappan.

Kanske har den metafysiska ansatsen satt käppar i hjulet för en klentrogen läsare?

Helene Odenjung ( FP ) verkade något klentrogen och undrade hur Fagerlund som politiker ansåg sig veta bättre än Volvos egen företagsledning.

" Han har blivit så desillusionerad av kvinnor... det kan jag förstå, och det där med att inte vilja ha barn, ja visst ", sa Ardis i pressad, klentrogen ton.

Jag förhåller mig en smula klentrogen.