Klucka i en mening

Och han kunde höra gungstolen röra sej som när hon var nöjd: det klucka som av gammalt trä vid hennes nyckelben.

Åren drogs undan som en ridå när jag hörde det namnet... jag var 20 år igen, hörde vågorna klucka mot livbåtens köl, såg månskenet glittra i havet.

Men att Ingvar Hirdwall – som nu i ” Krapps sista band ” – kan få oss att klucka av skratt över trixandet med en stol handlar främst om seende, en blick för vardagens komik.

Hon ser en tjurande man böjd över sin sunda svenska frukost av filmjölk med müsli, fibrer, vitaminer, spårämnen, osv., osv., han är i färd med att mumsa och klucka i sig morgonen.

Börjar väll klucka som en höna snart; ).

Han klucka i det hängiga halsskinnet.

Men balansen är inte den bästa, och i sin hjälplösa ställning hör han hur det börjar klucka från flaskan i innerfickan.

Dikten tillägnades Gunnar Ekelöf, och visst hör man vågsvallet från föregångarens berömda " Samothrake " klucka bland raderna.

Vid uteborden hör man havet klucka under bryggan.

Gravsättningen kommer att ske i kretsen av de närmaste, bortanför offentligheten, långt ute " i Roslagens famn på den blommande ö, där vågarna klucka mot strand ".

- Hör man vattnet klucka när man ska somna på kvällarna?

Det började klucka kring " Rakels " för och vi gjorde god fart.

Det är tyst och stilla - om han lyssnar noga kan han till och med höra vågorna klucka under bryggan.

Jämfört med en plastbåt är det en helt annan känsla, I går kväll satt vi här med fotogenlampan tänd och hörde vågorna klucka mot skrovet.

När han och Olof kom hem efter någon sen match och Olof drog mig till sig redan innan han hunnit få av sig kläderna, kunde jag plötsligt höra Sebastian klucka ironiskt bakom min rygg: " Har man sett, har man sett! "

Sedan Alma förvissat sig om att jag var på plats, fiskade hon upp en halvtömd pilsnerflaska ur fodersäcken under bänken och hällde vällustigt i sig ölet i en smal obruten rännil utan att svälja eller klucka.

Vi saktade av och tog av ner mot sjön, jag kände att jag ville se vattnet klucka, klart och blått, mot stränderna, i stället för att piskas till skum, som det varit så ofta under vintern.

När det börjar att klucka och pysa lämnar hon köket för att få ro.

I aftonens stillhet kom en lätt bris vattnet att klucka mot plattformen och någonstans inifrån land hördes ett avlägset rop: " Yasta!

Pjattra: klucka.