Klumpeduns i en mening

Innan jag var 13 år så var jag världens klumpeduns ( händer och fötter växte typ först ) och nu vet jag inte vad som har hänt.

HAHAHA, klumpeduns.

Oscar ger intryck av att vara en stor sorglös klumpeduns; han är stor, muskulös och klumpig och har ett sorglöst, glatt temperament.

Dessutom kom Kakan hem idag igen efter sitt eget lilla jullov på landet & det medför ju såklart lite extra koll på vårat energiknippe till barn & klumpeduns till hund vilket tar ganska mycket energi har jag märkt.

Fram till Thettit hade vi en pojke med -- en stor klumpeduns som hette Bellin.

Utan blysymboliken som alltsedan kalla krigets slut gjort honom till en klumpeduns har han begivit sig till 1990-talets slut.

Min motivation för honom är nere på botten och han känns fortfarande som en stor klumpeduns.

De biografiska stolparna och uppgifter om ” sjukdomens ” historia är inte någon omtumlande läsning, men ger onekligen en föreställning om dåtidens barska mentalvård, möjligen också hur en närsynt klumpeduns som Fröding kan ha känt inför densamma: ” Viljans beskaffenhet: Har städse varit föga dådkraftig ”, ” Sidosläktingar A fädernessidan [... ] de äldsta något halvidiotiska ”.

Han kändes bara som en stor klumpeduns som inte riktigt hade ordentlig koll på sina kroppsdelar och jag kände mest ” Vad är det här?

Morey kritiserade verket 1918 genom att säga: " det må komma en tid, och den tiden kommer tveklöst att komma, när det inte uppfattas outre att avbilda en framstående romanförfattare som en jättemask med morgonrock, men ännu i dessa dagar imponerar statyn på en som en klumpeduns. "

Klassisk klumpeduns som med åren fått förfinade köregenskaper.