Knarra i en mening

Naturen är sådan julen vill hafva den: frostig och klar, snön täcker gatorna med sin vackra hvita matta och låter fotstegen knarra så muntert.

” Jag lärde mig hur jag ska tala med magstöd för att höras och hur jag ska lägga rösten för att den inte ska knarra.

Carl hade försökt göra sig mild på rösten, i alla fall sänkt tonläget, och han lutade sig nu långsamt bakåt för att inte knarra för mycket i lädersoffan.

På det här fjället kan du se en alkonblåvinge fladdra förbi eller höra nattskärran knarra.

Upptäckte att vårt chassi började knarra och det blev bara värre och värre.

Affärerna skulle röra på sig, knarra, vakna till liv.

Han vet mycket väl att ” det är kuk som jag vill ha ” när han lägger sig över mig och kuken glider in i min våta fitta för ett härligt knull som får min säng att både börja gunga skönt och knarra.

Låt materialen dofta – låten golven knarra, väggarna vara lite vinda och låt byggnadskroppen knäppa, allt efter utomhustemperatur.

Jag hörde en dörr knarra.

Den känns dock en aning plastig och den har efter någon veckas användning börjat knarra lite i fjädringen.

Det är lättsamt, lärorikt och underhållande, vilket också märks i språket som mestadels är tidsenligt; det var längesen jag hörde ordet ” knarra ” för att cykla, ” ont i pannan ” för bakfylla.

Ett annat sätt att producera röst och sång som ligger nära basomfånget är att knarra ( på tyska och vissa andra språk används ibland begreppet Strohbass ), se röstkvalitet.

Vars vingpennor fortsatte knarra av sej själva, kapten.

Så börjar stegen åter knarra och ljudet blir allt svagare.

Små ojämnheter i panelen fick den att knarra under vagnens krängningar i den höga farten, ett litet gångjärn slog rytmiskt mot kojens ram, värmen trängde fram under det blanka handtaget där det stod " Varmt " och " Kallt ", smaken av kolakaramellen sipprade ut i munhålan och fastän de alla tre hade borstat tänderna noga tillät de sig lyxen att äta snask efteråt därför att de var ute på resa, därför att de var på en främmande plats, därför att de var för sig själva i en kupé med sängar, därför att världen faktiskt inte hade några gränser och den kommande sömnen -- som smög sig på dem -- suddade ut alla de hårda konturerna och fick övergångarna mellan verkligt och overkligt att glida ut i en skön, mjuk, beskyddande substans som omslöt dem helt.

• vǫrðr - vakt, väktare • ǫss - asagud; ǫss, ásar, æsi, ǫs, æsir, ása, ásum, ásu • mǫgr - son; mǫgr, magar, mægi, mǫg, mægir, maga, magum, magu • ǫrn - örn; ǫrn, arnar, ærni, ǫrn, ærnir, arna, arnum, arnu • knǫrr - knarr, handelsfartyg; knǫrr, knarrr, knærri, knǫrr, knærrir, knarra, knarrum, knarru • sunr - son; sunr, sunar, syni, sun, synir, suna, sunum, sunu • biorn - björn, Björn; biorn, biarnar, birni, biorn, birnir, biarna, biarnum, biarnu • tigr - tiotal; tigr, tigar, tigi, tig, tigir, tiga, tiugum, tiugu

Vid mitt första steg skulle den svekfullt börja knarra och avslöja för farmor att jag åter var dyngsur om fötterna.

Liggande platt på magen hörde jag kanske ett trappsteg eller en bräda knarra.

De negativa vi upplevde var att framhjulen började vobbla och chassit knarra, men efter att ha bråkat lite med återförsäljarna så fick vi de åtgärdat.

Det var nämligen mode att skorna skulle knarra, och ju mer knarr ens skor hade, desto finare ansågs man vara.