Knoga i en mening

De gamla måste knoga på

Barnen skulle knoga efter förmåga.

De har gammal bondekultur i sig: " Karlar emellan går det an att slöjda pratet grovt med yxa om så ska vara, medan man inom hörhåll för kvinnoöron och i språk med oerfaren människoflicka får lov att knoga med hyveln innan ens ord är så stickfria och släta att de inte rispar skinn! "

Denna dikt skriven av redaktören S Thorén är ett av många uttryck för den självbild som de som " knoga på poststation " 2 vill exponera.

Det är bara att knoga på.

De hade tillbringat en längre period bakom fördragna gardiner i sällskap av ett rejält batteri buteljer och nu var perioden över, nu skulle de vara helt vita ett tag och arbeta i Gregers grotta, Skyddsrummet, och samla tomglas och knoga sig fram genom den annalkande våren som två riktiga gentlemen.

Ill: Fibben HaldEn riktig odåga försmår att knoga och att knega.

Denna dikt skriven av redaktören S Thorén är ett av många uttryck för den självbild som de som " knoga på poststation " vill exponera.

Tanken på storasysters klingande skratt får henne att knoga på ännu en halvmil, kurande och frusen i koftan.