Kofta i en mening

När hon har räddats från djupet tar hon också på sig en lysande gul kofta över klänningen.

När det talas om knäppning och kläder handlar det troligen om kvinnor, en blus eller kofta som skall vara fräsch och oklanderlig.

- Sedan såg jag Pippi Långstrump på tv och upptäckte att min brungula kofta var identisk med den som apan, Herr Nilsson, har!

Om du tycker om kofta och kebab blir du nöjd, jag lovar.

De sliter i oss och våra väskor och en gammal dam i knäppt kofta blänger surt när vi dribblar oss in emellan dem för att nå våra platser vid fönstret.

Talia Paz panelhöna har fått en kofta.

En lång gourmetsommar har tagit slut, vardagen sluter upp som en kär gammal vän, en kofta, en tystnad i snåren.

Ben trodde att hon var ungefär i hans egen ålder, denna gråhåriga kvinna med djupa rynkor och leverfläckar, som gick klädd i hemmaklänning, kofta och gummistövlar.

Något äktsvenskt har aldrig funnits, men det värmer skönt som en kofta när våra dagars flykting- och invandrarvågor drar som ett kallt hot genom det tilläggsisolerade Folkhemmet.

Hon drog i sin kofta.

Sara Pålbrant, ny, ung designer, har en enkel blank svart klänning med vita passpoaler och Anna Holtblad bidrar med kofta till sin lilla svarta.

Ingen puderrosa kofta

Inte heller en varm kofta.

Och hon tog oss in i det andra, större rummet där gardinen också var fördragen, det var varmt därinne och instängt och gumman satt i en stor fåtölj med en virkad stjärnfilt kring sig, iförd en matelasserad grågul nylonmorgonrock ovanpå en kofta och en klänning,

Värdinnan och mamman i familjen, klädd i lila kofta, hyrde Daniel eftersom kortväxta har ” extra stora personligheter ”.

Jag har sett henne i arbetstagen iförd ett par dammiga lowriders och en noppig kofta med patina.

Elvärme: Sänk innetemperaturen och ta på tofflor och kofta.

Solen gassar i Sundsvall och Yohio är klädd i jeans, svarta finskor och svart kofta.

Han är klädd i en flerfärgad kofta med dragkedja och kastar ett snabbt öga mot journalister och åhörare som sitter avskilda bakom en glasvägg.

Han hänger upp sina ytterkläder och han ordnar sina saker litet och går fram till läktarens skrank och där är enstaka ljusglimtar över kyrkorummet och där är fullständig frid; han låser upp orgeln och spelar litet, spelar följder av ackord, han fryser, han tar på sig ännu en kofta och fortsätter spela, spretigt, härlig är jorden, de underbara basgångarna där; sedan vill han tro att han blivit sömnig, han går ner till toaletten och borstar tänderna; funderar över den rätta liggplatsen mest som ett välbehag, för han vet egentligen redan var han kommer att breda ut sina sängkläder, nu kan han ju unna sig den största trygghet som bara är möjlig.