Nita i en mening

Sekunder det tar för en Kungsörn att ha ihjäl en hare genom att nita fast klorna i bytet och trycka ihop det som i ett skruvstäd, cirka: 30

” Det är såhär jag ska göra med pappa, det är såhär jag ska nita honom ”, säger Jens, ännu bara ett barn, medan han karvar i djuret som vrider sig.

På själva musiken som bygger på idén om nita skalle, hjärta och lungor in i kaklet kväll efter kväll.

Då satt också Franzén utvisad för roughing ( 2+2 ) sedan han försökt nita Malkin.

Fast jag helt ärligt trivdes dåligt med offentligheten ville jag nita honom.

I första perioden försökte " Åttan " Nilsson nita Nordmark med två vänsterkrokar, men den tunge Djurgårdaren parerade elegant.

Försökt sig på lyror, varit brännare och lyckats nita flera såsiga vuxna.

MARGARETA Westman i Svenska språknämnden skrev för ett par år sedan om tv-reportern som tänkte nita fast en hög ämbetsman som hade tagit med sin älskarinna på tjänsteresa på vår bekostnad.

Än värre var miljön i möbelfabriken, där jag oinstruerad ställdes att nita soffryggar med stämpelpistol.

- Nästa gång jag ser killen, så ska jag nita honom igen.

Skulle ba nita honom, men när jag skalla honom, fick jag så ont i huvvet.

Detta gör han genom att låta den åldrige handduksbäraren nita den arme jätten i omklädningsrummet.

Det var härligt att nita dit dom, skrattar Mats.

Han meddelar att " kampen mot islam har inletts på nytt... Budskapet är entydigt, från Per Ahlmark till president Clinton: Vi måste nita dom djävlarna! "

Hoppas du känner dig nöjd över att du fick en mikrosekund av vad du uppfattade som makt, hoppas att du är nöjd över att ha fått nita till en löpare.

Det känns så ruskit serru å bli utsedd till nåt sånt här nationalmonument vettu ungefär som nån jävla gotlandsrauk va som står där till allas beskådan bara för att man ska fylla åtti vettu å folk som stirrar å små barn som pekar finger det är så det känns nu när alla dom där gamla filmerna börjar rulla i tv-n igen filmer som man hoppades att dom flesta hade glömt bort vid det här laget jag menar nåt så obeskrivlit fånit som Gunnar Björnstrand och Max von Sydow i tights det får man ju leta efter vettu å särskilt nu efter det att Mel Brooks gjorde en hel skojfilm om Robin Hood för att inte tala om Nils Poppe undra på att folk garvar läppen ur led åt Poppe när han fjamsar omkring i nåt slags långkalsingar å gestaltar konstnärens utsatthet i en oförstående å rent av hånfull omgivning förståru javisst alla konstnärer måste lida själv brukade jag till exempel stänga in mej i en garderob klockan tre varje eftermiddag ja långt upp i mogen ålder alltså fram tills för bara nåra år sen faktiskt f örståru det är ruggit serru å sitta där i murkret vettu och inte veta när man ska få komma ut igen för man låtsas att det är föräldrarna som låst in en som bestraffning å då sitter man verkligen i knipan serru å å å kan komma loss å va kreativ å känna dom verklit svåra förhållanden som sant konstnärsskap danas under vettu å fy fan det är ruskit serru men sen kröp man fram där ur garderoben nån timma senare å hade masser av idéer hur man skulle nita farsgubben i nya filmen förståru å hjälpte inte det så kunde man föreställa sej nån kritiker ingen nämnd å ingen glömd då var det också ganska lätt att uppamma den där satans vreden förståru det där gigantiska jävla ursinnet som flödar å rinner över å som verkar så befruktande å å å livgivande i allt konstnärlig t skapande å på senare år så hade jag fogdarna förståru skattefogdarna indrivarna som hjälpte mej otrolit mycket det var ruggit förståru alldeles oerhört ruskit när dom kom inrusande på Dramaten mitt under repetitionsarbetet på Utan ångest i Tyrole n förståru å började vifta med sina blanketter å formulär å gapa om fyllnadsinbetalningar så det hördes ända in på figgan men dom där händelserna vettu har hjälpt m-m-mmej nåt otroligt senare just å komma i stämning förståru å å å bli så där helit jävla härlit rosenrasande riktit rödglödgat tvärförbannad jag behövde bara sitta i den där ruggiga hemska mörka garderoben nån timme förståru så var jag så full av ångest att jag kunde göra vad som helst å berätta om mina föräldrar gång på gång jag blev bara mer å mer tvärarg förstå ru för varje ruta jag såg å bara jag tänkte på publiken förståru så blev jag fullständigt rasande hur dom satt där å garvade å sa ' ' jaha nu är han där å hackar på sina föräldrar igen kan han inget annat ' ' å det där var så jävla ruggit förståru å jag knöt nävarna å tänkte som så att jag ska visa dom drönarna att en sann å riktig konstnär kan skapa samma konstverk om å om å om igen å det blir bara bättre å bättre för varje gång å har man inte fattat det då ska man inte befatta sej med dom verklit stora andliga upplevelserna serru åtminstone inte med mina...