Obetvinglig i en mening

Hon kände en obetvinglig önskan att ta sig in i Sarajevo för att förvissa sig om att de inte fanns där längre.

Annikas mor, som kom från Rättvik vid sjön Siljan i Dalarna, hade liksom hembygdsmålaren Zorn en obetvinglig längtan efter oföränderlighet.

" Sätt mig som ett insegel på ditt hjärta, som ett insegel på din arm; ty stark som döden är kärleken, obetvinglig som dödsriket är dess nitälskanÖ "

Ibland får jag en obetvinglig lust att äta abborre.

Och så, utan föregående varning, kan det plötsligt inträffa att jag mitt i natten drabbas av en obetvinglig trängtan, jag måste ge mej ut.

Havet porträtteras som en obetvinglig kraft: ” Tidvattnet har ingen moral ” sjunger folkmassan när oväder hotar.

Jag känner en obetvinglig lust att bekänna: Jag har två kvinnor.

En våg av obetvinglig fröjd for igenom honom.

Man vill kanske inte påstå att man känner någon obetvinglig längtan efter den avslutande volym om den senaste tioårsperioden i författarens liv som han ställer i utsikt.

Ett svart hål är ju en slocknad stjärna som är så kompakt att den drar till sig precis allt i sin närhet med obetvinglig kraft.

” Det var som om han ständigt och jämt gick omkring med en obetvinglig lust att släppa sina tankar på grönbete, lika svår att behärska som sömnighet; då han både i arbetet och den så kallade fritiden var tvungen att hålla den i styr molade den hela tiden i hans innersta som en underton av förtvivlan, medan han tvang sig skriva sina banala noveller ”.

Vi är många som saknar vår gode arbetskamrat och forskarkollega Bertil, hans glada humör och positiva livssyn, med rundhänt utdelning av egenodlade klassiska äpplesorter, och obetvinglig forskarentusiasm inför minsta mask.

Efter andra världskriget har han däremot blivit ett slags politisk symbol – som i Woody Allens kända citat att han ” inte kan lyssna på Wagner utan att få en obetvinglig lust att anfalla Polen ”.

Känner du en obetvinglig lust att kasta dig ut på det globala datornätverket Internet oavsett var du befinner dig?

I dessa osäkra rum gestaltas en dramaturgi som utövar en obetvinglig lockelse och väcker frågor utan några svar.

Att på förväg skriva ut recept kan lätt bli tokigt och i integrationsfrågor har politiker inte sällan en obetvinglig lust att alltid söka kardinalfelet för att kunna påstå att det redan är identifierat och under reparation i detta nu när, någon klagar på integrationen.