Oföretagsam i en mening

Av misstag hade han farit ut mot Roberto, anklagat honom för att vara passiv, oföretagsam, mammas gosse.

Man blir slö och oföretagsam.

Och om han hade råd, skulle han göra det... Hade han haft samma arbete i nästan tjugo år för att han var lat och oföretagsam?

Clara stod kvar vid dörren, behärskad men oföretagsam.

Men hur gör man, tror ni, för att bota en oföretagsam person från hans oföretagsamhet?

Jo, man tussar ihop honom med någon som är ännu mera inbunden och oföretagsam!

Elfrida stod tyst och oföretagsam mitt i rummet, glodde åt Lovisa som smågnolade entonigt över virkningen med egendomliga stötvisa ljud.

Det sorgliga är bara att jag är så jävla oföretagsam, att jag inte kommer mig för med att begå självmord.

I berättelsen porträtterar Kerfstedt två olika kvinnotyper, där den ena är handlingskraftig och självständig och den andra oföretagsam och aningslös.

En ung man med ett trevligt sätt och smak för lyx men obegåvad och oföretagsam, och om det finns ett lättare jobb än att vara sekreterare åt en miljonär så är det att gifta sig med en rik kvinna för pengarna.

Att man är rent bortkommen och oföretagsam.

Tänk om han varit lika blyg och oföretagsam som jag.

Lillemor: ” Jag har alltid varit oföretagsam och skjutit upp till morgondagen.

Jag är inte särskilt oföretagsam, Harry, det är jag verkligen inte.

Dom blir mycket upprörda och hävdar bestämt att en curlingförälders barn kommer att växa upp till en oföretagsam vuxen som tar allting för givet.

Maria Jotuni tycks också ha haft en något oföretagsam läggning.