Paradox i en mening

Harding är en annan paradox: en glödande modernist som samtidigt är fast rotad i traditionen.

I de tidiga experimenten med elektronspridningen upptäckte man nämligen snart en paradox:

Då uppstår, menar han, en paradox: i samma stund som hon ikläder sig rollen av den exotiska kvinnan ser hon till att bli marginaliserad.

En paradox, ja.

Det finns en paradox i operor; i vanlig teater springer man lite fortare och slår lite mer i dörrarna mot slutet av en akt men i operor blir det bara fler och fler på scen som kan röra sig mindre och mindre eftersom det är stora ensembler och då måste man hitta på något sätt att hantera det.

Att kalla Bosnien för en egen stat är en paradox.

Samma pessimistiska paradox verkar i hans essäistiska " Sammanfattning av sönderfallet ", den första bok han skrev på franska i sin självvalda landsflykt.

Det finns dock en paradox i de förhandlingar som nu pågår och som också i en framtid kan leda till uppkomsten av helt andra samarbetsmönster.

Det framstår som en paradox att Sverige kan bli anklagat för de hemskheter som dagens tribunal kommer att uppmärksamma, samtidigt som många får skydd.

Jag sade att det var en paradox att utvecklingen av förhandlingarna om delningslinjen hade stannat upp sedan Ryssland hade tagit över förhandlingarna efter Sovjetunionen.

Det kan ses som en paradox, men det beror på att allt mer komplexa tjänster och produkter säljs på nätet, säger Talenti.

Därför kan det kanske vara uppfriskande med en paradox, en situation där en " felgissning " är vad man eftersträvar.

Libyen efter diktatorn Khaddafi är en paradox.

Det kan låta som en paradox, men dessa sjukdomar var européernas främsta vapen när de erövrade Amerika och Australien.

Om Patrik Lundberg – aktuell med debutboken Gul utanpå – skulle sammanfatta samma paradox, tror jag han skulle uttrycka det som att det varit omgivningen, snarare än svensk myndighetstext, som framtvingat det dubbla främlingskapet.

Samtidigt - och detta är den paradox vi i dag måste leva med - visar sig betänkligheter mot en allt mer långtgående integration och oron för en maktfullkomlig, central byråkrati tar sig allt ljudligare uttryck.

Seminariet börjar med en paradox: Peter Senge håller föredrag.

Både omgivningen och statliga myndigheter kan underblåsa denna paradox, skriver Ingrid Bosseldal.

Ty i dessa siffror speglas vår tids kanske största paradox, tydlig i många djupt rotade demokratier: när det öppna samhället - symboliserat av demokratin och marknaden - har vunnit sin stora seger över totalitarismen, så överger allt fler den breda mittfåra i politiken som möjliggjort friheten och välståndet.

Som Karlsson påpekar i artikeln gäller också en paradox: ju effektivare reningsverken blir i sin rening desto giftigare tenderar restslammet att bli.