Plundra i en mening

Jag hejdade mig då och då för att se mig om åt alla håll men upptäckte bara några rödbenor och stråk av rödfotade gäss som flög inåt land för att plundra åkrarna på vintervete.

För honom var böcker skattkammare, vilkas diamantsmycken och pärlhalsband det gällde att plundra för senare användning - för skrifter och föredrag.

Eller skulle de kanske plundra de andra facken i hopp om att få ihop så mycket värdesaker att det gjorde hela mödan värd?

I samband med förvärv skall nya ägare inte kunna plundra det övertagna företaget genom exempelvis förtäckt vinstdelning.

Finns tekniska fel i bankernas datasystem så att obehöriga den vägen kan plundra ifrågavarande konton?

Snart nog skulle ortsborna hitta dem och plundra liken på allt av värde.

En stackars bonde, dold under en rishög, hör rövarna planera hur de skall plundra byn när skörden så småningom är bärgad.

Allt vilja de bespeja och beskåda och på dess dunkel plundra själva drömmen.

Attackerna fick Seleka att hämnas genom att döda närmare 1 000 kristna män och plundra deras bostäder.

Och därför har också han, som så många andra barn och tonåringar i Albanien gjort den senaste veckan, varit med om att plundra vapenförråd och pröva sitt vapen genom att skjuta vilt i luften.

Och han går i ständig skräck för fientliga anfall, hittar man inte då och då förgiftade pilar mitt på gatan som en hälsning från grannar " som trivs med att plundra och döda ".

I juni försågs Mike med en sändare och avslöjades med att plundra bikupor tillhörande en skola och att bli påkörd av ett lokaltåg.

Att plundra fattiga är en förvånansvärt god affär.

Är det meningen att enbart de med pengar skall få " plundra " de statliga företagen?

Trots det, och trots att han misstänker att regeringen bara är ute efter att plundra den oexploaterade Karenstaten på naturresurser, menar David Tharckabaw att det är värt att ge fredssamtalen en chans:

– En särskild ansträngning gjordes för att förstöra läkemedel, skära sönder lagertält och plundra vårdavdelningar, säger Richard Veerman, samordnare för MSF i Sydsudan.

Som jag tidigare sagt jag kan bara redogöra för sådant jag själv var med om, vi levde isolerade i det lägerchefen kallade den " representativa glömskan ", jag kan helt enkelt inte påminna mig några sådana kontakter, det talades överhuvud sällan om människor som bodde " därute " antagligen därför att de inte fanns, de hade ju glömt oss alltså skulle vi glömma dem, jag kommer ihåg att doktorn brukade fabulera om en avlägsen släkting en kusin eller syssling eller något sådant en framgångsrik uppfinnare och ingenjör med egna patent, jag kunde varenda detalj av den där mannens öde, han var en minst sagt bisarr figur bland annat lyckades han med geometrins hjälp nästan bevisa Guds existens, senare gick det utför han försnillade eller något åt det hållet förlorade arbete och familj, detta hände som doktorn sa " me an man ännu kunde falla socialt, före nolltaxerarnas guldålder, medan det ännu ansågs omoraliskt att plundra genom skalbolag, eller förföra en köpstark ungdom med massmedial hypnos ", jag minns att han också brukade säga att den här mannens liv slutade i total förvirring, att han undertecknade sina affärsbrev " Kreditvärdig, men bliven Gud " och inledde alla samtal med " Du ska icke söka mig, Du ska söka mig i det som finns mellan människorna ", jag nämner det bara som exempel på hur vi trots allt ysselsatte oss med sådant som gällde " dom därute "

De upproriska vann stora framgångar, särskilt i de norra provinserna, och Albas popularitet sjönk ytterligare när han lät knektarna plundra de nederländska städer som föll i hans våld.

De härjade i alpområdet och Norditalien, besegrades visserligen av kejsar Aurelianus ( regerade 270 – 275 ) men fortsatte icke desto mindre att bränna och plundra när andan föll på.

För att ordet ska kunna överleva, för att var och en ska kunna bygga sitt eget hem, och för att ingen ska kunna plundra vare sig mitt ord eller din fantasi, krävs sammanhållning av världens författare.