Prakt i en mening

I Livrustkammaren hade man sedan länge kunnat beskåda stormaktstidens vapenstyrka och regenternas prakt.

Hans öga var ovanligt sparsmakat, och han förfördes aldrig av yvig prakt.

Han betraktade talekonsten som präglad av bildspråk och stilistisk prakt och historieskrivningen av enkelhet och högtidlighet men såg brevskrivandet som fritt, lättsamt och förtroligt.

Att skapa prakt fortsatte att vara det viktiga med kulisser och belysning även inom operan.

Ej gods, ej guld, ej Gudars glans, ej hus, ej hov, ej rikedom och prakt, ej bedragnade band av dubbla löften eller bindande regler av lögners bud.

Elektra dväljs i en håla vid roten, hennes mor drottningen omger sig med barbarisk prakt och flammande eldar i ett större hålrum, dolt av en vindbrygga vilken i slutscenen förvandlas till ett altare med Elektras livlösa kropp.

Det tar en generation att återställa alléerna till full prakt.

Inne i det fantastiska slottet känner man sig förflyttad till en tid av prakt och överdåd.

I en medeltida krönika hade det hetat att tsar Vladimir den Rike beordrade sitt folk att bygga prakt och överdåd för att visa upp hans makt och styrka.

Nu kan man för första gången se Tullbron i all dess prakt från båda sidor.

I operans historia har allt sedan dess scenografisk prakt och ögonfägnad gått hand i hand med skön musik och vacker sång.

I stället för prakt och lyx hade den " andra kvaliteter, sådant som en välkonstruerad story byggd på enkla mänskliga känslor, fräscha miljöer, kvick vuxen dialog, intimitet, informalitet " ( Lewis Jacobs, The Rise of the American Film ).

I Peepgass ' ögon var hon i kraftigaste laget, men benen var inte alls illa -- och husets prakt överträffade allt vad han hade föreställt sig.

Himmeln sin gyllne prakt lugnt över havet sår.

De första ovårdade rabatterna dyker upp och avlöser de välansade rosorna som nyss stoltserat med sin prakt.

& & & & Avlång prakt.

Vi får se och höra den svenska sångartraditionen i all sin prakt.

Med i de sista romanerna är språket destillerat till kärnfull klarhet och robust prakt som engelskan inte haft sedan vissa elisabetanska författare.

Eller som Ernst Jünger skrev, i en bok som för övrigt även den är översatt av Stig Jonasson, framför allt apropå en annan koryfé, Heinrich Himmler: ' ' Man skulle tro att en människa, som skickar många tusen i döden, märkbart måste skilja sig från alla andra och att en fruktansvärd glans, en luciferisk prakt borde omstråla henne.

" Jag tänker inte göra ett enda dugg eftersom hon är fast besluten att gifta sig med den där tönten till advokat och leva i prakt och härlighet! "