Purken i en mening

Denne Skraptunga var så snål att han aldrig gav ifrån sig något frivilligt, och när han en gång såg sig tvungen att släppa ifrån sig lite mat till en nödställd gäst, blev han så purken att han helt sonika bestämde sig för att säga ajöss till livet.

Louise var påfallande purken, men hon neg artigt för tant Sara.

President Abdulkassim Salat Hassan hade i stället skickat sin premiärminister, eftersom han var purken över att han inte inbjudits som statschef utan som en fraktionsledare bland de övriga.

Frågan är vad Jagland under rådande omständigheter tjänar på att uppträda som en purken skolpojke.

Hellre en purken förälder än ett dött barn!

" Jag klandrar dig inte för att du är purken. "

" Man är visst lite purken där borta.

Den finske kriminalaren Skogman spelad av Pehr-Olof Sirén verkade pålitligt purken likt en finsk Michel Simon.

" Mer än purken, kan jag tala om för dig!

Men konstaterar att även om man blir mätt och glad så känner man sig lite smått purken över prisskillnaderna.

Hon gick upp och sade något om löner i offentlig sektor, men verkade mest purken.

- När jag var i tonåren var jag en superdålig förlorare och blev purken.

Istället underströks det att visionen bara var en vision så många gånger att det började likna en purken pudel.

Jag tror hon blev lite purken då jag framhöll i all vänlighet att hon borde ut lite i friska luften, sa Gerda.

För att nästan genast vända i ytterdörren och släpa med mig en purken son hem igen på grund av att det kanske fanns ett litet magsjukevirus i lokalen.

Här ser han ju faktiskt lite purken ut, men han var inte det.

- Får vi bara in bra siffror i våra kalkyler, lämnar vi bra siffror ifrån oss, försvarar sig Riksrevisionsverkets generaldirektör Inga- Britt Ahlenius, lite purken över att alltid få bära hundhuvudet för " prognosmissarna ".

Hon blev litet purken, när allt kommer omkring hade hon levt i Paris i många år och tilldelats den franska statens hederslegion som tack för sin svenska översättning av en Frankrikes, språkligt sett, svåraste författare, vars meningar inte sällan sträcker sig över tre sidor.

Måns Jerneman var litet purken ett tag, för att de andra hade vågat skämta med honom på ett så makabert och livsfarligt sätt.

Men hon kände sig upprorisk och purken och skämdes på samma gång för att hon kände sig sådan.