Rastlös i en mening

Jag är rastlös!

Och här visade han sig outtröttlig; en rastlös och besatt människa som hänsynslöst drar in andra i sitt projekt.

Det gör honom väldigt rastlös, berättar Ben Touam på telefon från familjens gömställe.

Odell har en intensiv röst och skriver dramatiska ballader och driven pianopop som en mindre rastlös och svulstigare Ed Harcourt eller en ung Elton John med om möjligt ännu mer storslagna melodier.

Jag är rastlös.

Jah Wobble är en rastlös själ.

Hela hösten har han känt sig orkeslös och rastlös.

Han har brunt hår och glada ögon och när vi pratar rör sig händerna hela tiden över bordsytan:- Jag är så rastlös.

Amor är en vilsen och rastlös själ, en person som försöker få ordning på sin världsbild, samtidigt som han ständigt sicksackar mellan vår tids stora motpoler ” vi ” och ” dem ”.

Jag värjde mig mot att göra slut på dagen, ville aldrig hem, visste ju att jag skulle bli sittande sömnlös vid bordet eller ligga rastlös i sängen.

Woody Allen som rastlös New York-bo vars fru lämnat honom.

Hur mörkt och jävligt livet än har varit, hur rastlös eller instängd jag än har känt mig, så har jag alltid vetat att det mörka försvinner när jag sjunger.

Man kan inte bestämma sig, sommaren är rastlös, antingen ser man all tv ­ eller ingen alls.

Han kände sig rastlös.

Jag var rätt rastlös i plugget och pratade mycket på lektionerna.

Men först väntar ett långt sommarlov, då hon ska försöka ta det lite lugnt – även om det är svårt när man är energisk och rastlös till sin natur och då det hela tiden dyker upp nya idéer.

En utmärkt bas för ett bra liv, kan man tycka, men Frank är en i grunden rastlös och olycklig man som inte förmår smälta att ett av hans barn dött och att hans hustru övergivit honom.

Hon visste själv inte vad som pågick men väntan hon befann sig i gjorde henne matt och rastlös och samtidigt tillät den henne att öppna sig för Sabina, det var den enda tid de hade kvar, i morgon skulle det förvisso komma en ny dag men inte den här stunden.

Avväpnande men inte kladdigt utlämnande framställer han sig som en rastlös själ i ett bräckligt käril, pendlande mellan missmod och euforisk skaparkraft.

Paul Claudel görs av Cesar Sarachu, som med fransk mimik rastlös försvarar sig, klättrande i en stol som hänger i luften.