Satslära i en mening

Dels klassisk älvdalska, talad av älvdalingar födda före 1920, vilket är den varietet som beskrivs i Lars Levanders avhandling, en av de mest omfattande beskrivningarna av älvdalskans ordböjning och satslära, dels traditionell älvdalska som talas av älvdalingar födda mellan 1920 och 1950, samt modern älvdalska som talas av älvdalingar födda efter 1950.

Älvdalskans satslära ( syntax ) och i synnerhet formlära ( morfologi ) har genomgått stora förändringar under 1900-talet.

Det har enbart syntax ( satslära red anm. ) Språket har inga ändelser, inga böjningar och saknar tempus.

Utbildningens kärna är följande ämnen: • solistiskt orgelspel ( repertoarspel ) • liturgiskt orgelspel ( koralspel och dylikt, improvisation ) • solistiskt pianospel • brukspiano ( gehörsspel ) • solosång • körledning • satslära och gehörsträning ( musikteori ) • orgelkännedom • barnkörsmetodik • pedagogik och metodik

Andersson har bland annat medverkat i uppgörandet av Svenska Akademiens grammatik, men även gett ut en egen grammatika: Grammatik från grunden: En koncentrerad svensk satslära ( 1993 ) Han har dessutom publicerat två diktsamlingar och skrivit mässor ( Vi famnas av din skapelse, Se Människan ).

Älvdalsk satslära beskrevs redan av Levanders avhandling, men har också beskrivits i ett antal artiklar, och varit föremål för en doktorsavhandling som behandlar ordföljden i traditionell älvdalska jämfört med klassisk älvdalska.