Självbelåten i en mening

Stå för katten inte där och se så provocerande fridfull och självbelåten ut.

- Jag kan vara tjurig och på dåligt humör och enormt självbelåten, erkänner Rik.

Antingen brandkårsutryckningar eller självbelåten passivitet.

Frankrike har, enligt Världsnaturfonden, en " självbelåten " politik och förlitar sig på kärnkraften.

® Men det är klart, en mind re dramatisk åtgärd än att fly till en ö i Medelhavet är förstås att sjunga en självbelåten trudelutt på Västerbron när man känner att egot är hotat.

Med en irriterande lugn och självbelåten min svarade Mike att det gjorde hon.

Bombardemang av reklam för den där vätskan de kallar dryck och som de, fast på ett annat språk, påstår vara uppfriskande kan man väl stå ut med några veckor, självbelåten nationalism, rent av hysterisk, likaså.

Den ena tonårstyken, den andra tämligen självbelåten.

Han är lat och självbelåten, men samtidigt slug.

I mina ögon var han en motbjudande horbock, lömsk och osympatiskt självbelåten.

Jag är förstås inte dummare än att jag inser den komiska poängen, men samtidigt vämjes jag över att den andas en självbelåten vad-var-det-jag-sa-attityd som antyder att det där med utsläpp av koldioxid är blaha blaha.

Det var slut med den där nya snubben, han var visst en självbelåten typ. "

Han är, visar det sig, självbelåten och omedveten, lika tillbakalutad som undflyende.

Joseph såg självbelåten och stolt ut, när han sagt det.

På fotografier ser grosshandlare Hermann Kafka ut som en tysk småborgare som försöker likna Hindenburg: kraftigt byggd, breda axlar, stor mage, rejält fyllda kinder, respektingivande blick, stubbat grått hår, valrossmustascher, självbelåten uppsyn.

Eichmann log, han var självbelåten, hånflinade.

Slutenhet och självbelåten fåfänga är ofta typiskt för så kallade kulturetablissemang, men när den genomsyrar också ungdomen är det deprimerande.

Roger Too White tittade än en gång på den unge idrottsmannen som stod där bakom sin sköld av självbelåten coolhet i sina löjliga ghettotrasor, med sina små juveler i öronen och sina stora juveler om hals och handleder glimmande i ljuset.

Med en smäll sätts bärstolen i golvet och ut kliver Johan Rabaeus lika överdådigt grann och självbelåten som en persisk utställningskatt.