Självförakt i en mening

De lever i en oförlöst kasernvärld där allt utanför är hot som måste " avlivas " med lika delar förakt och självförakt.

Jag kände ett sådant självförakt att jag kunde få panik, så det var hela tiden dubbla känslor, säger Jasmine när vi talar med henne över telefonen.

De kan bära med sig självförakt, självförnekelse och självförstörelse.

Han ruskade på huvudet, fylld av självförakt.

Oates nya bok riktar sig till så kallade unga vuxna och handlar på ett engagerande och skrämmande vis om några unga kvinnors, gymnasisters, dolorosavandring genom ett vardagsliv karaktäriserat av självförakt, självmordssajter och självskadebloggar.

Sedan kräks vi upp det, i självförakt och njutning. "

Delblanc såg sig som en inkrökt egocentriker, plågad av självförakt och tvivel, ibland förstenad av nihilism.

För egentligen handlar den liksom föregångarna " Leo " och " Stora världen " inte så mycket sjöfart som om kärlek, om kärlekens brist och bristen på kärlek, om övergivenhet, självförakt och tvånget att leva trots allt detta.

Behärskat och med precision blir hans Hamlet en trovärdig nutidsmänniska - sammanbiten och plågad, fylld av förakt, självförakt och livströtthet samt med desperation snarare än galenskap i blicken.

Vad hon vill gestalta är generationers vrede och maktlöshet under ödet, detta att tillhöra " det oäkta folket " med sitt mindervärdiga blandspråk och sitt inlärda självförakt.

– När oron kommer gör vi ofta motsatsen, odlar ett självförakt, tar droger eller hetsäter för att vi tror att det ska hjälpa oss att inte känna smärtan, säger han.

Pendlingarna mellan eufori och självförakt, gränsen då man inte längre bryr sig om att man gör bort sig.

Dessa brev är ett av de tydligaste och mest vältaliga exemplen på borgerlighetens självförakt eller till och med självhat.

-- en våg av självförakt...

I huvudet spökar svartsjuka och självförakt.

Och börja med tomt huve, långt bortom oförrätter, kränkningar och självförakt, arbeta med utkasten till ingenjörns lägerscheman igen... Bara kvar i det som händerna tillät sej själva göra -- och se och säja.

Sargad av självförakt, droger och alltmer paranoida vanföreställningar.

Samma blandning av storhetsvansinne och självförakt, vrede och ängslighet, för att inte tala om den gigantiska våndan inför oförmågan att leva upp till sina egna förväntningar, finner man hos Wallace själv och det är fantastiskt att se hur författarens identitet sammansmälter med sitt studieobjekt.

Därpå formar sig det långa brevet till en sons retoriskt effektfulla förkastelsedom över en far, som förkastat sin son, föraktat honom, krossat honom, gjort honom livsoduglig, underkastad det ständiga trycket från ångest, svaghet, självförakt, oförmögen att förverkliga det som för honom framstod som det högsta i livet, ett eget äktenskap: ' ' Att gifta sig, bilda familj, ta hand om de barn man får, sörja för dem och rent av vägleda dem lite i denna otrygga värld, är enligt min mening d et högsta en människa överhuvudtaget kan uppnå. ' '

Han bröt upp från sin hustru och sin familj, mer av självförakt än för att han var trött på dem.