Skamsenhet i en mening

Dessutom omgärdad av en viss skamsenhet över allt vi har och som många andra saknar.

Men inte ens det gav skrattlust: en sorts skamsenhet det också, med mörkret inblandat.

Och del fyra som avhandlar Karl Oves sena tonår genomsyras just av denna skamsenhet mer än någon tidigare del.

Det är en skamsenhet släkt med den man kan känna över det plötsliga obetvingliga chokladsuget.

Eller skamsenhet åtminstone.

I några fall dominerar skamsenhet, i långt flera rädsla.

Hon fattade inte alls vad han hade att invända, och inte kunde han formulera sin besvikelse och skamsenhet.

Det fanns också en slags oklar skamsenhet omkring honom.

I efterhand uttryckte Sjöman en viss skamsenhet över att han inte hade ställt sig vid hennes sida, att hon hade fått ta striden på egen hand.

Frans kände hur det sjöd i hud och ögon och fingrar av ilska och skamsenhet.

Kär intill bestörtning och skamsenhet.

Ann pressade fram, med en underlig skamsenhet: