Skrävla i en mening

Debatten kring ekologi, konsumtion och miljö har slutat handla om hur vi kommer tillrätta med de stora bovarna och blivit nånting som medelklassen kan skrävla om vid fikabordet, ” titta på mig jag äter ekoloooogiskt minsann och i år väljer vi bort julklapparna ” trots att vårt leverne i mångt och mycket är ett större hot mot miljön än maten vi bytte bort och julklapparna vi skippade.

Till torpet går en liten träbro, som måste fått soldaten att i sin isolering minnas och kanske skrävla om slaget vid Virta bro.

Jag läste nånstans ( hittar inte nu ) att debatten kring ekologi har slutat handla om hur vi kommer tillrätta med de stora bovarna och blivit nånting som medelklassen kan skrävla om vid matbordet, ” titta på mig jag äter ekoloooogiskt minsann ” trots att deras leverne i mångt och mycket är ett större hot mot miljön än maten de bytte bort.

Det ligger inte för mig att skryta och skrävla.

Börjat skrävla om äventyrssemestrar och bungyjump framemot tvåsnåret?

I skolan skulle han alltid prata och skrävla, lägga ut texten och använda stela uttryck och klyschor: " rätt talat " och " på min ära ".

Just för tillfället vet jag dock inte om det är något att skrävla med, men jag gillar ändå tanken på nåt vis.

Skryta kunde de och skrävla, norrbottningarna, fast de hade rykte om sej att vara tysta.

Vi har en kultur i vårt land som präglas av att inte skryta och skrävla.