Slarvigt i en mening

Allt var stort hos henne: det mörka, krusiga håret som var uppfäst i nacken med två elfenbenskammar, slarvigt, så att slingor hela tiden lösgjorde sig och föll ned över axlarna, ögonen, blanka och kupiga som på ett Roslin-porträtt, näsans djärva, dominerande båge där läsglasögonen balanserade över den stora broskknölen ytterst på näsbryggan, den energiska hakan.

Kottarna, det vanligaste spårtecknet efter ekorre, är mer " slarvigt " behandlade än de som ätits av skogsmössen.

Litet slarvigt beskrivs situationen som att det finns för mycket jordbruksmark.

Hon drog fram sitt smyckeskrin och tog fram den enda diamantring hon ägde och någonsin hade ägt, en utbytesring från Guldfynd hon en gång för länge sedan fått av Lars i julklapp - " diamanten som växer " - slarvigt infattad i billigt vitguld, en ynklig liten kusin från landet jämfört med kejsaren av diamanter hon hade äran att stifta bekantskap med nu.

Kasta en butelj i ansiktet på honom eller släpa in honom och kasta honom ner på den slarvigt bäddade soffan, borra in sina vassa naglar i hans rygg.