Småsint i en mening

Däremot visar de hur småsint avundsjuk Kerouac var och hur han gång på gång försökte ställa sig in hos någon av de andra genom att förtala övriga i gänget.

Är det småsint att alls hacka på ett behjärtansvärt tidningsprojekt i godhetens tecken?

Man är sin största kritiker själv, och att ens vara missnöjd är väldigt småsint av mig själv när jag fått tre fantastiska ungar med stora magar och ändå blivit så återställd efter så kort tid.

En stad där konstnären inte skulle frukta för censur, där vetenskapsmannen inte skulle styras av småsint moral, där de stora inte skulle begränsas av de små.

Det känns en smula småsint att ställa frågan: en konstnär, tänker jag, kan inte behöva stå till svars för att alla inte " känner igen sig " i hans verk.

Sæterbakken var känd för att vara en kompromisslös ifrågasättare av invanda sanningar och i hans författarskap uppvisas människan från hennes mindre charmanta sidor: hon är ensam och inlåst, rädd, småsint och ond.

Men att detta småsint borgerliga, ouppfostrade, gubbkärringsaktiga ovett hade fått en rivajvel i Asien just nu var det ingen som hade skrivit hem om i de glättiga resekatalogerna.

Reaktionerna har förklarligt nog innehållit ett betydande inslag av skadeglädje, småsint tillfredsställelse över att få se en så mäktig figur bli satt på plats.

Den man som hon nu levde med liknade mera en fångvaktare som hade blivit given makt och genom detta blivit till en småsint tyrann.

Det vore småsint att klandra skolministern för att hon tar till så enkla knep - hon har sin roll att spela.

Oftast är det närmast överliggande grad som får klä skott för kritiken, medan grader längre upp i hierarkin hellre begåvas med mera godmodigt förskönande drag än förknippas med småsint eller ondsint maktutövning.

Det kan se lite småsint ut, men så är det inte.

Socialdemokratin har inte bestämt sig för vad folket är, upplyst, eller småsint.

Kort sagt – låt nu diskussionen bli bred och praktisk, inte småsint och dumideologisk!

Att missunna någon hennes färdigheter pga. nåt slags moraliserande är bara så himla småsint bakåtsträvande.

Elsa kunde naturligtvis inte hjälpa att hon var svartsjuk, men om hon tänkt efter det minsta skulle hon ha förstått hur småsint hon var.

Att Elleroth med all sin aristokratiska stil och säkerhet ändå hade ett storsint och vänligt hjärta hade han rönt rikliga bevis på -- att han själv var vid liv vittnade därom: och själv var han inte så avundsjuk eller småsint att han ville påstå att rikedom och elegans nödvändigtvis skulle medföra likgiltighet för enklare människors känslor.

Men hon kände elaka stick, när hon halvlåg i sanden under parasollet och Erik kastade sig i vattnet: hon älskade honom, men tyckte han var småsint; hon avgudade honom, men var redan fylld av misstro, och det var han som hade ställt till det så.

Men här råder för den skull inte en förment folklig pseudodemokrati; någon naiv direktdemokrati där en tarvlig, lågutbildad och småsint massa med hjälp av krångel, tjafs, ändlösa diskussioner och rent kaos försöker kontrollera samhällsutvecklingen, det har vi gudskelov inte heller.

Sämst: Kanske småsint, men det svengelska uttalet stör.