Spörja i en mening

Eller du kan spörja på närmare håll, du kan fråga dem som byggde galgar för barn på Crandors sluttning.

-- Det lönar inte mycket att spörja, sa Celia tyst.

Hrimgerd inleder försiktigt med att spörja om jarlens namn och vems skepp han vaktar.

-- Strunta gärna i det men eftersom ni är så såta vänner, du och grevinnan kunde du väl spörja henne om jag och min syster kunde få var sin kammare i slottet.

-- Hur kan du understå dej att ens spörja mej om ja skulle vilja ge mej in i ett slikt lagbrott?

Vilken smörja, får jag spörja, vem för faan tror att jag är en älg?

Enligt Koranens sura 75, Al-Qiyamah, kommer uppståndelsens dag " när ögat fördunklas och månen mörknar, när sol och måne slås samman till ett, och på den dagen skall människan spörja: Vart skall jag fly?

Se, här i utkanten händer det inte mycket, det kommer en och annan vandringsman då och då, och då brukar vi spörja om vad som händer där ute i stora världen.

-- Törs ja spörja huru nådi fru kommerserådinnans doter mår?

Tjänarinnorna ville jag ej fråga, min fader vågade jag icke spörja, att ställa frågan till Jakob var givetvis icke tänkbart.