Språksam i en mening

Glad och livlig, outtröttlig trots sina besvär med ben och rygg, språksam, redo att slå sig i slang med både jämlikar och överhet.

Han hade aldrig varit språksam av sig, inte en enda gång under den tid de hade varit tillsammans hade de diskuterat något annat än sådant som rörde de fåtaliga kreaturen, grödan och vädret, och fastän hon ofta om kvällarna hade önskat att han skulle ha pratat lite med henne tyckte hon att hon förstod hans fåmäldhet, den till och med förstärkte den känsla hon hade att hon måste ta hand om honom.

Bolander var språksam på vägen hem, men Samuel satt tyst och förstämd med frysande händer gömda i armhålorna, försjunken i egna tankar.

Och Dana var heller inte språksam av sig, förrän Mogens självmant gick sin väg " för att låta er två kvinnor tala med varandra ensamma ".

När han äntligen kommer hem om kvällen har han huvudet fullt av tankar och är föga språksam.

Kyrkoherden, som så att säga till yrket är litet mer språksam kommer sig först och säger:

Han känner sig inte särskilt språksam.

Hon var språksam.

I mindre sammanhang kunde pappa vara språksam och visa sin stora iakttagelseförmåga.

Frampå eftermiddagen blev hon piggare och mer språksam.

Under våra kaffesamtal blev han alltmer språksam.

Sara är inte så vidare språksam när det gäller framtidsplaner, och vad hon skall sysselsätta sig med i sommar.

Hegel visar sig vara allvarsam och språksam.

Han var livlig, språksam, kanske lite inställsam mot farsan och brorsan, fast de ofta kunde blossa upp i vulkaniska gräl.

Då blir Isakssons lyrik mera avspänt språksam, mera som prosadikt, och han förmår mycket bättre förena sin politiska kritik - bland annat av pladderretoriken i samband med EU-omröstningen - med forskningsresorna i själen.

Och nu blev han språksam över pojkens skapelse.

Länskriminalens spaningschef Tommy Lindén var något mer språksam: