Sällskaplig i en mening

Dimmen var en mycket glad, sällskaplig och generös människa.

Nej, doktorn var inte sällskaplig, utom ibland på eftermiddagarna, då han kunde tänka sej ett parti schack med eldarn i Köket.

Så vi tänkte: " Åh vilken trevlig kanin, vad sällskaplig han är... " Men så visade det sig att han gillade att bita folk i hälsenorna.

- Jag är inte så sällskaplig av mig när jag arbetar, förklarar hon och sänker ned den heta metallen i ett syrabad.

– Det var ju mitt lilla barn, säger han och berättar om en sällskaplig och kärvänlig katt.

Att föreställa folk i en sällskaplig situation kan vara ett problem - fast det ökade bruket av bara förnamn underlättar.

Den här är dock inte så sällskaplig, den sitter ensam mitt ute i skogen, säger Niklas Aronsson.

Öppen, sällskaplig och glad trivdes han bra i vår Smålandsstuga i Slottsskogen tillsammans med landskapets gillesbröder.

För att vara en person som varit otillgänglig på gränsen till enstöring som barn hade han blivit förvånansvärt sällskaplig i sitt nya liv.

Det vilade en anspråkslös och sällskaplig prägel över denna " turboteater ".

Istället var jag var hur sällskaplig som helst.

I kombination med det bidrag vi införde i fjol till fastighetsägare att inrätta trygghetsboenden för seniorer med en hög grad av tillgänglighet och gemensamhetslokaler för sällskaplig samvaro kan detta betyda mycket för att dagens nya pensionärer kan lägga till många år med självständighet och hög livskvalitet.

" Jag skulle vilja beskriva henne som en mycket utåtriktad och sällskaplig person.

- Förr var jag mycket mer sällskaplig.

Tyvärr hade han bara döttrar, men hans lagårdskarl var en sällskaplig man, som jag ofta uppsökte.