Trint i en mening

Vitskårigt blottat, trint och svällande som ett överjäst rosenbröd och med blygdvingarna trumpet slokande som ovaxade länsmansmustascher.

Det var stint och trint och lysande som en blomma.

Det är hårt eller stelt, kort och trint, torrt eller magert etc.

Den beskrevs därvid som ett ” trint hål, knappt en meter i diameter, vars vatten är närmast en meter djupt och som aldrig tillfryser ”.

Hos agen är strået trint och slätt, men bladen har såväl kanten som ryggkölen tätt sågade med så stora taggtänder, att de lätt syns med blotta ögat.

” Han var av passelig manslängd, vid pass tre Stockholmsalnar och en tolftedels kvarter [ ungefär 179 centimeter ], hade ett ’ trint ’ huvud, vitgult hår, ett vackert, stort, långt skägg, skarpa ögon, liten rak näsa, en välbildad mun, rödletta kinder och rödbrun kropp, så välskapad som någon målare kunde önska sig, och så hel, att där ej fanns en fläck, som man kunde sätta en nålsudd uppå.