Trohjärtad i en mening

Pojken var trohjärtad och snäll; hade väl inte förstånd att riktigt begripa.

Inledningen beskriver jagberättaren Eddys barndom i Västtyskland under efterkrigstiden, en flackande tillvaro präglad av en dominant mormor och en viljelös, trohjärtad mor.

I skildringar av sin egen hembygd, dess folk och natur gav han sitt bästa, med varm känsla, trohjärtad innerlighet och okonstlad uppriktighet.

Hon log lite grand och lade sin hand över hans på stolens armstöd, tänkte: egentligen är du lika trohjärtad i din pliktkänsla som den holländske gossen i farfars läsebok, han som stack först ett finger och sen hela armen i ett hål i skyddsvallen och sålunda lyckades hindra Nordsjön från att dränka det holländska kustlandet.