Tvedräkt i en mening

Under hans regering hade riket gått tillbaka i makt genom inre tvedräkt och yttre fiender.

Hans sinne är tvedräkt.

-- så vittnade den om ett grälsjukt, upplösande sinne, som gjort för att sprida tvedräkt och oordning och i så fall bådade det inte gott för hans äktenskap.

Susano deltog i skapandet av de japanska öarna men förknippas mest med sitt vilda lynne och sin benägenhet till förstörelse och tvedräkt.

Och hur är det med dialogen i en tid när religionen i många delar av världen används som argument för fiendskap och tvedräkt?

Den kan också direkt associera till just Rilke och hans nyss citerade ord om den diktare vars sinne är tvedräkt och därför står tvekande vid korsningen av två hjärtvägar.

Dit räknade kyrkolagen: • oordning och oskick vid, samt av likgiltighet och förakt härledd försummelse av gudstjänsten, uteblivande från läsförhör, oenighet i äktenskap, olydnad mot föräldrar, vårdslös barnuppfostran, svordomsvana och lönskaläge • spridandet av vilseförande läror, kyrklig tvedräkt och söndring.

På grund av detta lands växande övermakt sökte han dock senare, ehuru förgäves, förmå Fredrik Vilhelm III att sluta sig till den andra koalitionen ( 1798 ); när denna redan följande år till följd av tvedräkt mellan Österrike och Ryssland sönderföll, slöt Preussen förbund med sistnämnda makt ( 1800 ) och kom därigenom på vänskaplig fot med Frankrike.

Trots detta utsår kung Erik tvedräkt bland svenskarna och nyttjar Nils Stensson, som rycker in med Dannebrogen i riket, till sin ondskas redskap.

Av samma skäl tas sammansatta ord som har en förled som inte är ett självständigt ord ( som tvedräkt ) inte med; senare ledet bestämmer genus.

Fram går denna lag, som förer människorna allt närmare varandra; fram går den oupphörligt, i tvedräkt om ej i endräkt, i hat om ej i kärlek, i ondo om ej i godo.