Täckelse i en mening

Brevet innehöll formuleringen: " Jag väntat av tiden, att det täckelse, som höljer edra ögon, sönderslitet. "

Men partibeteckning kan tydligen också vara ett täckelse under vilket man döljer sitt egentliga jag.

Både lagmannen och hans hustru räknade med en salig död, och denna förväntan uttrycktes symboliskt i den scen, som upprepas över deras huvuden i baldakinens tornliknande krön: deras själar återgivna som små nakna barn burna i täckelse i fader Abrahams sköte, medan heliga svänger rökelsekar i ömse sidor som lovsång och tacksägelse till den Högste och därmed anger framställningens paradisiska karaktär.

Halvparten av huvudet är naket och tycks klädd i en fin täckelse, hennes näbb är nedåtböjd, på mitten sitter näsborrarna, från denna del till slutet ljusgrön, blandat med en ljusgul färg; hennes ögon är små, och likt diamanter runda och rullande; hennes fjäderdräkt dunig, hennes stjärt tre små plymer korta och oproportionerliga, hennes ben passar hennes kropp, hennes spår tydliga, hennes aptit kraftig och girig, stenar och järn konsumeras, vars beskrivning, bra representerar uppfattningen om henne.

och de skulle behöva dagar och vintermörker som täckelse över denna skam.

Han klädde alltid av sig bit för bit och vänslades länge i gymnastikbyxor med den rödhåriga, gymnastikbyxorna drog han av först under upphetsningens täckelse.

Lindfors kan också skriva om hur han sitter insvept ” i sin visions täckelse ”.

Eftersom skolbyggnaden är riven satt plaketten ( under sammetsblått täckelse ) på rätt plats men fel kåk.

Stod jag inte staty bland HSB-längorna i Segersjö, såg jag inte fasaderna falla ner som täckelse runt mina ben?

Den gamle mannen visste det således, han kunde se genom tidens täckelse!

Tiden skulle omsider bryta det täckelse som höljde hans ögon och han skulle se Linnea Ååse i hennes rätta dager, mina indicier förutan.

Seden kring förpackningen i särskilda korgar med förningsdukar till täckelse utvecklades till starka bygdetraditioner.

Den värld som för ett ögonblick burit konturerna av ett ansikte, otydligt som genom ett täckelse, slöt sig i stenfasad och mattglänsande metall.

Hon vände sig från mig och svepte sig åter i sitt täckelse.