Vällukt i en mening

Det är vårens hårpomada gjuten i avlånga stänger, sex delar talg, två delar gult vax, två delar sötmandelolja med tillsats av vårregnets tunga vällukt.

Inte minst Walter var präglad av stilleståndet, denna orörliga tröghet som åt sig in i honom, hans nästan öververkligt receptiva sinnen hade ingenting gått förbi: hans ögon var ständigt upptagna av brokiga syner, i öronen sjöng röster, melodier, han kände vällukt och stanker.

Det dröjde ej länge förrän örtagården började spira och blomma och sända ut vågor av vällukt.

Fyra unga tjejer, extravagant uppklädda, håret välkammat, mascara och rouge i flera lager, överbjudande varann i färg och vällukt.

I början var det nog mest därför att far i en låda i skrivbordet hade godsaker, som han brukade stoppa i munnen på mig, sen blev det själva doften av dem som insvepte kontoret i vällukt, blandat med doften av läder, smältande snö från hans galoscher, värmen från kaminen i ett hörn, knarrandet av hans skor över golvbräderna.

Han var kroppsligt välluktande, påminnande om en balsampoppel eller något annat doftande träd, och denna vällukt spred sig också till hans kläder.

Denne blinde Gud krävde hekatomber av människooffer för att känna den lidandets vällukt han begärde.

Liksom vällukt strömmar från Dina,

Gamla människor utsöndrade i bästa fall en stolt och tapper dunst av trä och läder, men overksamheten bidrog inte till vällukt.

En sötaktig vällukt sprider sig i köket.

Stagnelius diktion är praktfull, med ett överflöd av ofta återvändande karakterismer, med ord för välljud, glans, rikedom, yppighet, vällukt rikligt brukade.

Det förekommer i Indien, där man av rotstockarna flätar fönsterskärmar, vilka bestänks med vatten och sålunda genom avdunstningen sprider på en gång svalka och vällukt.

Den skulle glida i väg, sväva genom dessa dimmor av vällukt och solsken.

Emellertid kan odor betyda såväl vällukt som stank.

På så här nära håll gav blommorna på de slingrande revorna från sig en tung vällukt och stora nattfjärilar med mörkblåa vingar breda som en manshand fladdrade av och an i skymningsljuset.

Silveraltaren bars framför honom med rökelse som glödde och spred sin vällukt i blåa slingor.

Mycket var vinterfrukt, som lades att eftermogna i salen eller på vinden, i en vällukt som änglars andedräkt.

När dörren till affären öppnades flöt en behaglig pust av vällukt ut på gatan.

Dyre Mästare, bevara Mig så varm, så varm i dig, Att jag över allt må sprida Kristi vällukt omkring mig!

• Artepitetet odoratum kommer från latin odor som betyder lukt av alla slag, såväl vällukt som svenska ordet odör = elak lukt ( jämför latinets odor!