Vedervilja i en mening

Var det min mors puritanism och avsky för det förrädiska könet, hennes bittra vedervilja mot en horkarl som farbror Stig?

Redan på sommaren 1741, när Carl von Linné besökte Ädelfors, fann han " bruksfolket och kringboende mycket missnöjda, talandes om alla inrättningarna med förakt, vedervilja och spådde olycklig utgång ".

En man lade sitt hjärta öppet, sin dröm, sin vision av en sann kyrka, och deras avsky och vedervilja kände inga gränser.

O, skam och vedervilja för det egna jaget!

Den strama tegelvillan med säteritak och egen chaufförsbostad i portalhuset kallades trots sin monumentalitet i folkmun för " fattighuset ", och " väckte goda djursholmares vedervilja samt mottogs med smädelser " på grund av sin enkelhet i fasadernas formgivning.

Kinden ryckte till med en grimas som uttryckte invärtes vedervilja.

Jag var rädd att inte finna något och uppreste mig samtidigt med häftig vedervilja mot allt vad allvar heter, " för den som ett glatt hjärta hafwer, han wet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedrövad, hwad kan en lida ", och allvaret var för mig lika med bedrövad ande.

Med vedervilja, på gränsen till vämjelse ser Getrud på gamlamormor.

Carl Larsson hade veterligen inte läst Frazer när han påbörjade ' ' Midvinterblot ' ', men scenen med den offrade konungen låg onekligen i luften ( Larsson kan mycket väl ha snappat upp motivet via sina mer belästa bekanta ); och när till exempel August Brunius ( i SvD 6 / 11 1913 ) talar om Larssons tavla som ' ' ett kusligt uppträde av tvivelaktig historisk sanning ' ' som ' ' angår oss moderna svenskar föga mer än en människoätarscen i mörkaste Afrika ' ' får man en aning om den vedervilja som den civilise rade sekelskiftesmänniskan bör ha känt inför Frazers teser.

Han kastar ifrån sig boken, flammande av vedervilja, men som vanligt går hans vrede över i eftertanke och ånger: vad har jag för rätt att döma?

Pojken kunde av pur blyghet inte hålla sig framme, han fick nöja sig med någon överbliven lunta om dygd och hurtighet bland klämmiga grabbar, en läsning som ingav vedervilja.

Onkel Ralph såg oss med vedervilja, drack och blånade allt mera.

Då och då kastade hon en blick på sin son, Stephen, till hälften ömt, till hälften med en viss vedervilja, ungefär som på en liten knähund som slafsar i sig middagsmaten ur sin bunke.

Han satt dagarna i ända med ansiktet stelnat till en grimas, medan minnenas mardrömsbilder vällde över honom, i en smutsgrå våg efter en annan, tills han slutligen ville skrika högt av vedervilja.

Fast den sortens funderingar kom sig naturligtvis av hans vedervilja mot rummet.

Låt mig få säga Eder detta, ärade herr: Jag tror, och inte bara jag utan alla diktande och skapande människor i vår tid, att det inte finns någon epok som det hyses en sådan vedervilja och klar olust mot som just denna epok.

Ändå var detta en vedervilja blandad med fascination.

Min blondin nalkades skålen med alla tecken på vedervilja.

Jag vet ju att medmänniskors blickar mestadels är likgiltiga och tomma, någon gång lite nyfikna, men jag ser hat och vedervilja vart jag än vänder mig.