Villfarelse i en mening

" Jag upphör aldrig att förvånas över, hur en villfarelse kan fortleva under hundratals år, ja tusen, trots att den saknar det stöd den åberopar sig äga i Nya Testamentet, Svenska kyrkans grund för sin troslära.

Denna villfarelse förklaras av de bristande instruktioner han fått ".

Varje individ står i spänningsfältet mellan villfarelse och självmord.

( Jämlikhetstankar är en villfarelse, Paglia ser alla mänskliga relationer som en maktkamp. )

Vilken villfarelse är det att tro att han är en fristående individ?

En farlig villfarelse!

Jag hade ingen anledning att ta henne ur denna villfarelse.

Han vill också avfärda en " villfarelse " om lång betald ledighet och påstår att lärarna endast har tio månaders lön som utbetalas under tolv månader.

Att NK julskyltar året om är kanske sanning snarare än villfarelse.

Samtidigt kan konstateras att Schyman och hennes partifraktion bytt en villfarelse mot en annan.

Men tingsrätten skriver också att han " svävat i villfarelse om utlösningsanordningens funktion.

Kursledaren hade svävat i villfarelse

Lämnar man denna villfarelse, kan man åter diskutera samhället som en helhet.

Om någon nu tror att framgångarna för västerbottniskt näringsliv har varit lättförtjänta, vill jag omgående ta honom eller henne ur denna villfarelse.

Det där var bara en villfarelse.

Alfred Levertin, som var intendent för Varbergs havskuranstalt, skrev: " Allmänheten inbillar sig, att det kalla hafsbadet kan tagas ungefär som ett vanligt flod- eller sjöbad, men detta är en villfarelse, som kostat mången årslånga lidanden, ja ibland kunnat medföra verklig fara för livet. "

Att vi med storlän, kommunalförbund mm, tror oss hitta genvägar till vår framtida välfärd är en stor villfarelse.

att produktion eller välfärd blir lidande är en villfarelse.

Det är en villfarelse som understöds av en tillsynes ändlös räcka hälsokampanjer som ska få oss att ändra vårt beteende: sluta röka, dricka mindre, träna mer, äta hälsosamt etcetera.

De kommunister ( däribland självaste partiledaren Sven Linderot ) som först uttryckt sympati för Tito, tvingades krypa till korset och talade om ” titoistisk villfarelse ”.